Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lovisa Ulrikas förmälning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sådan anstalt. Hvad skall kungen säga, att prinsessan
sa exponeras!”’
H. Ex. Tessin svarade: ”Prinsessan har tagit sitt
beslut. Jag har forestallt allt detta, men hon blir vid
sin fGresats. Alla equipager ga i dag och i morgon
förut. "+ "Jag har pamint er och vill vara utan allt
ansvar”, sade H. Ex. Taube och gick ganska forargad.
Jag, var rätt missnöjd och. frågade H. Ex., hvars
ordres jag nu skall afbida? — ”Att ansvaret ej: skall
stanna på dig, så blif med jakten liggandes stilla, till dess
prinsessan och suiten passerat Old Veer. Då kan du,
om vinden är god, lyfta, segla ned till esquadern och
ankra akter om Ulrika.”
Den 25 juli (sannolikt 5 augusti) gingo Wrangel och
jag litet före 9 att se prinsessan med hela suiten på
bryggan embarquera, för att fara öfver till Rägen. Som
hon steg i slupen, började kanonaden kring hela staden.
Jag, att ej vara mindre galant, saluterade i förbifarten
med 32 skott, och så snart prinsessans slup lade i land,
lyfte jag och gick till segels. Kl. 5 ankrade jag uti
Perdt, akter om skeppet Ulrika, och såg med nog
förnöjelse vattnet yra som snö öfver bryggan vid Perdt,
där esquaderns slupar lågo tillreds och gungade friskt i
sjögången. Vi foro ombord till H. Ex. och hade i tysthet
liten glädje öfver denna väderlek.
Kl. efter 6 sågo vi sluparna komma och rulla mellan
vågorna; 12-års slupen med kongl. flagg på stäfven, som
styrdes af Edward Taube, tog som oftast skvalpsjöarna
och mycket stänkvatten. Alla officerare stodo på
fallrepstrappan, och då prinsessan steg ur slupen, rann det
af henne, som hon legat i vatten. Men hon lät ej märka
missnöje, utan såg glad ut. Däremöt voro bägge
grefvinnorna och alla 3 fröknarna bleka som lik, med
bedröfvade ansikten. Våta, som om de legat i sjön, måste
de hjälpas uppför trappan och hade säkert ej lintyget
torrt på kroppen, ty vattnet stod som en sjö efter dem.
227
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
