Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I Stockholm och på Åland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tog jag prostinnan i Finström, Thorin, så att vi blefvo 3
par på golfvet.
Att göra min cour hos landets fruntimmer dansade
jag de suite menuet med alla, som här voro tillstädes,
hvarefter polska i fullt fläng börjades, interfolierad med
ölbägaren, så att alla herrarna, t. o. m. de gamla
probstarna, dansade sin polska och sj6ngo. Munterheten
embarrasserade litet de yngre fruntimmerna, ty de blefvo
tilltagsna med kyssande i dansen, det jag par modestie ej
gjorde. Jag blef af gubben Grunerus haslerad att vara
så kall mot flickorna. Han frågade, om jag ej tyckte om
Ulrika Gagge? ”Som främmande har jag ej den
rättigheten som herrarna”, svarade jag, ”men när jag blir
mer känd, tar jag väl min rätt.”
Emellertid var här ett lustigt kalas till kl. 12, då
dansen upphörde, under det att bord med kall mat dukades,
där hvar och en efter behag kunde sätta sig. Gubbarna
togo deras sup och en bit bröd och sparade ej det sköna
ölet, gående omkring med deras pipor. Jag i det stället
vid bordet med fruntimmerna, ej heller rätt nyktra,
började med narraktiga supvisor att dricka deras skålar, som
oändeligen behagade. Jag uppehöllt dem öfver en timma
med nya visor och mundkyssande.
Från bordet komna foro de närmst boende hem, men
de öfriga blefvo kvar, 14 personer, då syskonsäng
bäddades i salen. Mansnerus hade förbjudit dem nyttja min
säng, men jag obligerade probstfolket i Saltvik med
gamla fru Gagge att taga min kammare. Detta skedde
ej utan mycket krus och komplimenter, men fick
sluteligen bifall, då vi alla lade oss i underkläder, jag emellan
Ulrika Gagge och Lindgrens unga hustru, haslerande, att
om jag i sömnen efter min vana är litet drömmande,
skall de intet bli rädda. Jag är ändå intet farlig.
Deras antingen naturella eller förstälda blygsamhet
svarade härpå mycket modeste, och natten passerades
ganska tyst och tranquilt, ty herrarna rusiga och
fruntim
16
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
