Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Finska intryck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Andra morgonen aftalte jag med skräddaren, som
skulle sy Jacob en klädning, lika med konungens jägare,
emedan Glader fick behålla liveriet, att mötas uti
Withfoths bod vid torget kl. 12. Ibland de handlande på
torget såg jag åtskilliga officerare, men kände ingen, utan
adresserade mig till borgmästar Pipping. Men i
detsamma kom Kuylenstierna, och flera officerare samlades till
mig, dem han presenterade.
En långer, glosögd capitain vid Björneborgs
regemente, Knorring, som varit vid riksdagen, gjorde straxt
bekantskap. Han visste, att jag var brorson till
riksrådet Cedercreutz, och frågade, om jag ej ämnade mig till
Kjulaholm, då han kunde få se mig hos sig, ty han hade
sitt bostalle !/, mil därifrån. Äfven han kände nära
Neuijenstedts hushållning. -En Tiesenhausen, unger
artig karl, lieutenant vid lifdragonerna och mycket
munter, sökte nog tydligen min bekantskap. Han bodde hos
sin moder, landshöfdingskan Yxkull, där i staden och
ville be mig till middagen, men vore själf bjuden till
landshöfdingen. — ”Då äta vi tillsammans i dag.” — ”I
morgon hos min moder”, svarade Tiesenhausen.
KI. 1 följde både han, Knorring och en ung baron
Yxkull mig till landshöfdingens, där jag fannt en
aimabel värdinna, som frågade, huru alla mina systrar
mådde? Hon nämnde dem vid namn och kände dem
particuliert, som mycket surprinerade mig, då jag aldrig hört
henne nämnas eller visste hvem hon var. Hon som
charmant och artig retade ännu mera min nyfikenhet, i det
hon beskref alla mina systrars utseende, taille och
humeur, som jag allt igenkände. Det roade henne
oändligen att hålla mig i mörkret.
Biskop Brovallius kom i detsamma och afbröt vår
discours. Som en af mina Uppsala Seniores, som jag
ej sett på 17 år, hälsade han mycket vänligt och bekant,
förundrad att råka mig här i Åbo. Vid bordet hade jag
den äran vara landshöfdingskans knäcamerat, då hon
27
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
