Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En ung storamiral och en gammal monark
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
komma till henne. Hon hade talt vid min tillämnade
hushållerska. Jag fick se en liten medelålders snyggt
klädd människa med en infallen näsa, som i början gaf
mig en elak impression. På Carolina Soops råd blef
dock jungfru Cajsa antagen mot 400 daler om året.
Eftermiddagen träffade en af kungens lakejer mig
hos presidenten Broman kl. 4 med befallning att straxt
komma upp. Jag följde med och fannt herren som en
mask. Doktorer och fältskärer sprungo som yra höns
fram och tillbakars. Intet ord sade H. M:t till mig, men
efter !/, timmas sittande vinkade han, att jag, som ville
retirera mig, skulle blifva kvar. Badningar och intagning
räckte till kl. öfver 6.
Jag måste som en statue stå stilla på ett ställe, och
det minsta jag marquerade draga mig undan, såg herren
på mig och runkade på hufvudet. Broman anmältes, men
konungen med vinkande hand och hängande läpp tillsade
nej. Wibell, som ock fått veta H. M:ts plåga, kom
oanmält fram om skärmen. Men så snart herren fick se
honom, vinkade han åt honom att gå bort. Detta satte mig
i faseligt bekymmer, och jag blef ganska ängslig.
Konungens pina varade till kl. mot 8, då han med
mycken plåga under urins kastande fick fram några
kantiga stenar af ordinaira ärters storlek, som Rath Coen,
hans lifmedicus, upptog och framviste. Plågan saktades,
men H. M:t var så matt, att han måste till sängs. Jag
såg med tårar stint på honom, och han hviskade: ”I
morgon här.”
Jag, trött af stående, glad att få komma ut, for till
fästmön, talte om min strapage ifrån kl. 4 till !/,9,
souperade och återvände hem för att hvila.
Söndagen den 20 oktober sade mig Eijckler, att
ingen främmande ”utan herr capitain far komma in”.
Mellan hopp och fruktan gick jag till konungens säng,
kysste hans hand och frågade med ömmaste rörelse, huru han
mådde? Konungen svarade: ”Något bättre. Du skall bli
59
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
