Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kung Fredriks sjukdom och död
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mössorna, då han alltid funnit, att jag var af lika
tänkesält.
Han undrade faseligen på, att jag, som varit så väl
hos salig konungen, ej utvärkat adelsskap för oss. Jag
berättade för honom konungens goda vilja, men fasta
föresats att aldrig göra den proposition i rådet. H. M:t
sörsäkrade, det han tagit tronföljarens uttryckliga löfte
att vid kröningen framför alla utnämna min fader till
adelsman. Få nu se, hvad värkan det har!
Vi haslerade att innan riksdagens slut träffa
hvarandra på Riddarehuset, men under allt detta afgjordes, att
ehuru ej troupper få vara samlade under riksdagsmöten,
kommer dock fästningsbyggnaden att gå sin orubbade
gång, fast han (Ehrensvärd) i början af september reser
till riksdagen, så att jag ej slipper hem förrän i månadens
slut.
Den 29 jum inkom en af lotsarna till Ehrensvärd med
bref från grefve Fredrik Hessenstein som öfverste för
Östgöta infanteri. Han ber Ehrensvärd för allting i
världen om möjligt vore att skicka en slup och hämta
honom i land. Han vore dödssjuk på sjön.
Ehrensvärd viste mig detta bref och frågade, huru
han skulle få honom i land, haslerande, att det vore kung
Fredriks son, och att ingen vore närmare skyldig bärga
honom än jag. Men han trodde, att det blåste för hårdt.
”Får jag i morgon bittida ta er båt, skall jag nog skaffa
ungherren i land”, svarade jag.
Den 30 seglade jag ut till de här liggande 4 skeppen,
gick tätt under det främsta och fick veta, att det var
Hamiltons regemente, likasom det andra ofvanföre. På
de öfriga skeppen voro östgötar. Längst ut låg det, där
grefven var ombord.
Det blåste ganska hårdt utur N. O., så att jag knappt
kunde komma öfver relingen och låta fira båten akterut.
Capitain Gids’ (vid gardiet) gladje, di han fick se mig,
var ej liten. Han förde mig straxt in i kajutan till
96
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
