Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Pommerska Kriget och Ständerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den 24 januuri 1758 började mötet. Äterkommen
till Åbo, fick jag i mars höra tillståndet i Pommern,
hurusom preussiska kåren under Lehwaldts anforande
intagit hela flacka landet af Pommern och höll vår armé
innesluten. Ungern var rappellerad, och riksrådet Rosen
hade den 7 januari kommit att taga öfverbefälet. Hans
rapporter om oordningen i armén satte hela Stockholm
i en-faselig bestörtning. Man fruktade, att detta krig
skulle taga samma slut som det förra finska.
Öfver denna olyckliga händelse gjorde vi våra
reflexioner och trodde, det H. Ex. Rosen knappast torde
kunna bringa sakerna i bättre skick.
Den 15 april, kl. 6 om morgon, kom en piga med en
glad mine och ljus i handen frågande, om jag ville
komma och se en liten välskapad son? Frun mådde efter
"omständigheterna skäligen.
Min första omsorg blef att skicka häst och släda in
efter regementsfältskären. Sedan gick jag ned, och med
innerlig glädje fick jag se en kär hustru vid lifvet och
en stor pojke, som de pysslade med. Min hustru var ännu
så svag, att hon "knappt kunde lyfta upp ögonen och
med en vänlig mine se på mig.
Vi skaffade en hurtig, frisk och glad 27-års människa
till amma, och probstinnan Fortelia bar barnet till dopet.
Han kallades Carl Gustaf. Vi roade oss med
fadderskapet admirabelt.
Den 8 november fingo vi på en gång 4 poster ifrån
Sverige, som gaf mig mycket att läsa, ty nu hade jag ej
haft bref från Pommern sedan juli månad, då H. Ex.
Rosen rappellerats och general Hamilton återtagit
kommando öfver svenska armén.
Svenska Pommern var nu alldeles befriadt från
fienteliga troupper och vår armé inryckt uti brandenburgska
nejden, där den åter upptagit obetydeliga brandskatter,
men det förnämsta var, att Penamynde skants ånyo kom
i våra händer. Mitt sista bref, daterat Anclam d. 2
okto
149
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
