Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Pommerska Kriget och Ständerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om detta kommit till vederbörandes kunskap vet
jag ej med visshet, men jag erfor utaf flera Herrar
Riksens Råd en oväntad dagelig grace att blifva hos
dem bjuden, hvilkas hus jag tillförene sällan frequenterat.
T. o. m. fannt jag hos landtmarskalken en. mera accueil
och förtroende.
En dag på Riddarehuset, då ett betänkande skulle
af secreteraren uppläsas, och Francken hade svag röst,
skreks öfverallt: ”Vi hör intet! Jag var par hasard
framme vid skranket, och det repeterades flera gånger:
”Vi hör intet! Låt någon annan läsa!” då
landtmarskalken leende sade till mig: ”Ni bör ha god röst, kom,
sätt er och läs!” Jag följde hans begäran, satte mig
och predikade med hög röst ganska distinct. Ifrån den
stund bad grefve Fersen mig vara god och vara
Riddarehusets lecteur, hvilket värf jag sedan mäst hela
Riksdagen förrättade.
Den 19 november hade jag uti plena talt i en sak
ifrån min bänk på läktaren, och då det var afgjort kom
en lång akt ifrån Justitiedeputation, som skulle uppläsas.
Någon i skranket hade börjat läsa, men med svag röst,
så att flera gånger hördes: ”Vi hör intet! Saken är
intressant!”
Landtmarskalken skickade då bud upp på läktarn till
mig, och min röst hördes öfverallt. Ämnet rörde flera,
som skulle försvara saken pro & contra, och
Riddarehuset kom i mycken hetta, ty många talare på ömse sidor,
som med nog bitterhet förkastade hvarandras meningar,
åstadkommo ett allmänt larm och buller, så att
ledamöterna sprungo om bänkarna till hvarandra.
Jag satt helt tranquil på min lässtol utmed
landtmarskalksbordet. Landtmarskalken afhörde en god stund
detta buller, men då det gick för långt, äskade han med
klubban ljud flera slag. Dock fåfängt. Bullret tilltog.
Han satte sig ned i stolen och lät dem ännu en stund
stoja. Han satt och talte med sin snusdosa och
små
160
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
