Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Pommerska Kriget och Ständerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
olika partier, att styra en olika tänkande armé, kunde
ingenting uträtta till Rikets heder eller gagn. General
Hamilton fick befälet efter Rosen. Sedan han en tid med
ledsnad kommenderat armén, begärde han och fick
afsked. Efter honom emottog general Lantingshausen
befälet, men lämnade det 1761 till general August
Ehrensvärd, hvilken hade den lyckan, jämte dess kunskap och
courage, att vid Neu-Kahlen, Passewalk och Malkin
förvärfva svenska soldatens i detta krig förlorade
reputation. Han lade grunden till den fredsunderhandling med
Preussen, som änteligen kom till slut uti Hamburg den
22 maj, där freden tecknades.
Detta tycktes värka på de samlade Ständers glädje,
och anstalter gjordes till arméns hemtransporterande,
hvaraf man nästan dageligen såg uti juni officerare
återkomma.
Riksens Ständer, som uti vår kronprins Gustaf,
en herre uti dess 17:e år, af försynen begåfvad med alla
de lyckligaste talanger samt efter all apparence ett ömt
människohjärta, funnit deras hopp befästadt att med
tiden få den lyckligaste regent, ville nu visa deras
underdåniga tillgifvenhet och tillika lämna tillfälle att
under dess herr faders, konungens, lifstid få en fullkomlig
kännedom uti Rikets lagar och styrelse. De anmodade
H. K. H. att uti Rådet bevista öfverläggningarna samt
till en ännu närmare kännedom uti styrelsevärket äfven
efter eget själfbehag afhöra öfverläggningarna i
collegierna. Denna utväg under prinsens kloka gouvernör,
H. Ex. Riksrådet grefve Carl Scheffers handledande
gjorde hela rikets hopp att med tiden få en af de största
och älskansvärdaste konungar öfver en fri nation.
Riksdagen led nu till slut och Ständerna, ehuru i
tänkesätt nog skingrade, skiljdes åt den 22 juni, då hvar
och en efter 21 (20) månaders sammanvaro längtade
komma till sitt.
Arbetena på Sveaborg hade under riksdagen varit
166
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
