Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Familjelif och krossade illusioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
|
|
ut, kom capitain Reinhold Jagerhorn ifran Lovisa och
hade major Gyllenpamp med sig. Jagerhorn amnade sig
till Ahlberga. Jag bod dem vara valkomna. Under
hemfarden funderade jag mycket pa min tillkommande
stallning. och ångrade det jag nedlagt här vid Ahlberga.
Inom mig beslöt jag nu att skilja mig vid allt legofolk, så
snart tegel och veden för nästa år vore såld.
Hemma öfverlade jag med min hustru, men hon i sin
glädje undanröjde alla svårigheter och sade, att vi nästa
år borde flytta till Carlskrona. Jag däremot fannt skadan
och afsaknaden, embarrasserad huru jag med minsta
förlust skulle bli af med Ahlberga, och såg nog, att vi ej
kunde komma härifrån förrän mot slutet af nästa år.
Således borde vi åtminstone hålla tegelbruket i gång
till dess, men för öfrigt ej göra någon kostnad på
gården, utan beslöt jag att i morgon afskeda mina dalkarlar
och tillsäga tegelbruksfolket, med hvad villkor jag ville
behålla dem till nästkommande års slut.
Andra dagen lät jag kalla dem, men utan att vidare
explicera orsakerna, ty jag hade inom mig en invärtes
oro, att jag blifvit af Ehrensvärd skamligen bedragen,
då jag byggt min hela framtida plan att blifva i Finland,
dar jag si admirabelt trifs pa ett af de vackraste
situationer i landet, och dar jag med tiden hade apparence
utvidga Ahlberga egendom med de narmast omliggande
rusthålls köpande. Dessutom kunde min revenue vara
tillräckligare än i Sverige, och jag hade den agrement att
här ega fiske och jakt samt aspect att med tiden blifva
chef för arméns flotta.
Allt detta oroade mig, ehuru jag måste cachera det
för min hustru, och jag var vid ganska elakt humeur hela
tiden.
Lördagen den 4 oktober, då Jägerhorn kom,
öfverlade jag med honom som gammal vän, huru jag
förnuftigast skulle styra Ahlbergahushållningen, ifall jag
nödgas kvittera Finland. Hans råd var: ”Sätt ett visst pris
186
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
