Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Glada minnen från Finland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
emot deras nya compagniechef. De skulle hälsa alla sina
frånvarande camerater och på mina vägnar tacka dem
för deras beskedeliga uppförande under mitt kommando.
Jag önskade dem samteligen med hustrur och barn Guds
välsignelse.
Det var en den gladaste satisfaction för mig att se
alla närvarande med rinnande ögon och nedslagenhet helt
sakta önska mig Guds välsignelse.
Efter denna förrättning gick jag upp till generalen
och hoppades en dag innan min afresa få se herrskapet
på Ahlberga. Jag berättade, att jag nu vore skiljd vid
alla mina göromål här och tackade med mycken grann
kompliment generalen för all den grace och vänskap, jag
nu I5 år af honom njutit. Sedan vi tagit ett ömt afsked,
frågade Ehrensvärd, om jag ännu kvitterat mitt
tractamente?
”För denna månad har jag intet uttagit och lärer ej
hafva någon fordran.” — ”Huru då? Din tjänstgöring
upphörer ej förrän med denna dagen. Det bör du taga
ut. Du bör med rätta äfven hafva resepängar till
Stockholm, efter du flyttat härifrån, och jag skall låta uppsätta
anordningen. Låt oss emellertid taga en kopp kaffe. Du
bör intet sakna i dina rättigheter.”
Detta var en oväntad grace, men kommer väl till pass,
och jag tackade rätt mycket.
Hos landshöfdingen träffade jag min hustru och son,
och under en glad middag afgjordes, att
torsdagsmiddagen skulle herrskapet hålla till godo afskedsmåltid hos
mig. Efter kaffe gingo vi till probstgården och togo
äfven löfte af probstfolket till torsdagsmiddagen. Jag
reste sedan hem och öfverlade, hvilka som skulle bjudas.
Nu började min hustru, ju närmare det led till
afresan, blifva dess mera sorgsen, men jag tröstade henne
så godt jag kunde, i hopp att jag ännu i höst skulle
komma tillbakars och bli tillsammans öfver vintern och i
vår följas åt öfver till Stockholm.
197
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
