Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gikten och flyttningen till Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gikten och flyttningen till Sverige.
Jum 1765—Juni 1766.
Den 4 jum 1765 kom jag fram till Ahlberga. Min
hustrus och de minas gladje att kanna igen vagnen var
så mycket större som jag från Forsmark låtit veta, det
jag mot Midsommarn först kunde komma hem. Jag hade
illa förkylt mig och varit sjuk på resan, och deras
häpenhet, då jag ej kunde utan hjälp stiga utur vagnen, blef
outsägelig. Dock höllt jag ganska god mine. Hon skulle
intet alterera sig. Jag hade råkat ut för en stygg gikt,
men mådde annars, Gud ske lof, skäligen! ”Det går väl
öfver, när jag nu kommer i stillhet.”
Emellertid gaf jag order, att kusken skulle med
chaisen fara in efter regementsfältskären Martin. Inhulpen i
salen och efter att ha hälsat på alla, lät jag straxt bädda
upp sängen att få lägga mig. Jag hade på 3 å 4 nätter
ej haft någon hvila. Jag höllt god mine, men kommen i
säng blef min plåga synlig, ehuru jag sökte cachera min
värk.
Allt hvad som böds mig till mat eller drick kunde
ej smaka utan äckel. En filbunke med gräddan aftagen
var det enda jag kunde förtära. Fortelians ömhet för
mig, då min hustru var ute, oroade mig med sina tårar.
Äfven min hustru hade ständigt tårar i ögonen.
Martin kom, och sedan han utfrågat orsaken till gikten,
ordonnerade han hvad som skulle brukas, giktdroppar och
238
j
i
i
f
|)
Se
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
