Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gikten och flyttningen till Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
|
jag våga couppen. Professorn kan låta henne veta det.”
Och jag började straxt kläda mig, ehuru det kostade på.
Min hustru hade ingen lust att följa med.
Kl. #/,4 kom Bergius. Jag tog pälsen på mig och
gick i vagnen. Framkommen gick jag tämmelig hurtigt
uppför trappan, och då jag inkom i salen, stod en skärm
dragen framför dörren, hvaröfver jag såg denna långa
människan midt på golfvet. Han föll förmodeligen i
förundran, ty han gick emot skärmen att närmare se, och
då jag fått pälsen af mig, blef han röd som en drypande
blod. Damerna kommo omkring mig med oändeliga
komplimenter. Emellertid betraktade Gilly mig.
Hela sällskapets nyfikenhet att se differensen i
längden blef nu uppfylld. Gilly tog mig i hand och
komplimenterade. Sedan mätte vi mot hvarandra, då jag ej
räckte honom högre än till understa örsnibben, så att han
befannts styfva 11 tum längre än jag.
Gilly var skäligen väl till växten proportionerad, utom
förskräckliga stora och långa öron, som gaf mig
anledning fråga honom på italienska, om han ej i ungdomen
var ämnad till sångare? Han blef i början litet röd, men
hviskade vid mig: ”Si Signor, poc a poco!” Jag lät ej
märka det minsta, emedan han var så uppriktig, men
kunde ej tiga med hvad jag visste, då jag observerade
en viss grefvinnas ögon med mycken uppmärksamhet
betrakta Gilly, och med någon rörelse, utan gick jag till
henne och hviskade: ”Den karlen prometterar mycket,
men jag parerar, att han ej förtjänar er minsta regard,
min nådigaste!”
Hon senterade straxt med mycken rodnad min
observation och frågade af förhastände: ”Hur då?” — ”Efter
mina tankar och de märken, jag känner, tror jag Gilly i
ungdomen ämnad till basist, och den uppfostran gör
honom mindre karlavulen.” — Hon slog ned ögonen, blef
flat och gick från mig till de andra damerna, hviskande
och skrattande, under det jag talte vid Gilly.
243
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
