Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Testementsvittnena
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM TESTAMENTE.
H) den, som har del i saken eller kan af testamentets bestånd
vänta sig nytta eller skada, — alltså den, som i testamentet fått sig
tillagd någon förmån. Nyttan eller skadan måste dock vara direkt, och
jäfvet upphör genom afsägelse af den väntade förmånen. Skattskyldiga
medlemmar af en kommun. anses ojäfviga i fråga om testamente till
kommunen; men ledamöter i en pensionsinrättning torde vara jäfviga
i fråga om testamente till inrättningen. En i testamentet utsedd värk-
ställare anses jäfvig, ej blott för utredningsarvodets skull utan äfven i
följd af hans skyldighet att redovisa för boets medel. Afsäger han sig
hela uppdraget, bortfaller jäfvet." Förmyndare är naturligtvis jäfvig att
vittna om testamente, som är gifvet till hans myndling eller hvarigenom
myndlingens arf minskas; men jäfvet upphör, om befattningen ned-
lägges. Afven testamentsgifvarens förmyndare torde vara jäfvig, för så
vidt befattningen medför redovisningsskyldighet för testamentsmedlen.
Däremot saknas all grund för den åsikten, att myndling är jäfvig i
förhållande till förmyndaren. i
I) den, hvars anhöriga ha del i saken eller kunna däraf vänta sig
nytta eller skada.
För öfrigt anmärkes:
att kvinna är lika vittnesgill som man; : |
att vittnesmålens giltighet ej minskas af släktskap mellan vittnena
inbördes eller däraf att ett vittne är det andras målsman, husbonde
eller förmyndare; ; SR
att man ej är jäfvig därför, att man biträdt vid testamentets för-
fattande och nedskrifvande;
att, om vittne står i jäfsförhållande till någon af testamentsgifvarens
arfvingar eller till någon af testamentstagarna, vittnesmålet blir utan
värkan ej blott i fråga om denne särskilde arfvinges eller testaments-
tagares rätt utan i fråga om Hela testamentet; samt 2
att vittnena måste vara ojäfviga vid den tid då vittnesmålet skall
afläggas. Däremot är det utan betydelse, om de varit jäfviga eller ej,
när testamentet gjordes. Den, som då var ojäfvig, men sedan blifvit
jäfvig, duger ej till vittne. Men har jäf, som fanns vid testamentets
tillkomst, sedermera upphört, godkännes vittnesmålet, — förutsatt
naturligtvis, att vittnet, äfven vid testamentstillfället, ägt fullt normal
uppfattningsförmåga. |
Både testamentsgifvaren själf och de personer, som
kallas att bevittna testamentet, böra på förhand noga un-
dersöka, huruvida jäf förefinnes eller kan väntas uppkomma.
Har man emellertid förbisett ett jäf, eller har sådant ef-
teråt uppstått, eller har något af vittnena dött eller ut-
vandrat, bör testamentsgifvaren genast skaffa sig två ojäfviga
vittnen, inför dem upprepa förordnandet och taga deras påskrift
på handlingen. (Se formulär n:o 7.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
