Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Testamentets innehåll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20 OM TESTAMENTE.
hvarandra enligt utstakad ordningsföljd, då kallas stiftel-
sen fideikommiss. Vanligen beror ordningsföljden på
mottagarnas ("fideikommissariernas"”) ställning inom en
viss släkt. För aw hindra uppkomsten af nya stiftel-
ser af detta slag, föreskrifver k. förordn. 27 april 1810
(Ä. B. 16:1), att testamentsgifvare ej äger makt att i
fråga om fast egendom sträcka förordnandet om ägande-
rätten längre än till utnämnande af förste mottagaren och
dennes näste efterträdare; allt hvad testamentet kan inne:
hålla om fastighetens öfvergång till tredje mottagare, är
ogilt. (1810 års förordning inskränker dock ej giltigheten
af de fideikommiss, som redan då funnos.)
B) Föremålet. Enligt äldre lag kunde man ej genom
testamente bortgifva arfvejord på landet. Numera har testa-
mentsgifvaren rätt att förordna om sin egendom obero-
ende af om den är lös eller fast, i stad eller på landet,
ärfd eller förvärfd; endast i fråga om yngre persons rätt
att testamentera göres skillnad mellan hvad han ärft och
hvad han med eget arbete förvärfvat (se ofvan sid. 4).
Klart är, att testamentet ej blir gällande om annan egen-
dom än testamentsgifvarens egen: har t. ex. mannen testa-
menterat bort egendom, som tillhör hustrun, blir det utan
värkan; men i hvad mån den gifna egendomen tillhör
den ene eller den andre, det kan ofta bero på dess egen-
skap af arfvejord o. s. v. Likaså är det klart, att testa-
mentstagarens rätt sträcker sig blott till den egendom,
som finns i behåll vid testamentgifvarens död: har man
testamenterat viss egendom till A. och sedan sålt den till
B., så medför testamentet, äfven om det vinner laga kraft,
ej någon minskning i köparens rätt.
Testamentsgifvares makt att förfoga öfver sin kvar-
låtenskap är enligt k. förordn. 21 dec. 1857 bestämd på
följande sätt:
1) Den, som ej har någon bröstarfvinge (se sid. 17),
må borttestamentera all sin egendom. " (Oäkta barn räk-
nas ej som bröstarfvinge.)
2) Den, som har bröstarfvinge, må ej genom testa-
mente bortgifva mera än hälften af sin behållna kvarlåten-
skap; andra hälften tillfaller bröstarfvinge och kallas dennes
laglott. Laglotten får ej kringskäras, t. ex. genom in-
teckningar eller genom föreskrift att arfvinge för den-
samma skall taga lösen efter bouppteckningsvärde o. dyl.;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
