Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8. Testamentsklander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM TESTAMENTE.
8, Testamentsklander.
Med testamentsklander menas en rättegång, som af
testamentsgifvarens arfvinge anställes i ändamål att upp-
häfva testamentet eller få dess värkan inskränkt. Där-
emot, när tvist uppstår om rätta tolkningen af ett testa-
mente, eller när en person gjort flera sins emellan stri-
diga testamenten och tvist uppstår om hvilketdera skall
äga giltighet, — en sådan rättegång kallas icke ""testaments-
klander", och här nedan anförda regler äro icke å den-
samma tillämpliga.
Hvem äger klandra testamente? Endast den, hvars
arfsrätt upphäfves eller minskas genom testamentet; alltså
testamentsgifvarens arfvinge. (Hvilken som är närmast,
synes af släkttaflan (sid. 16, 17). Aro flera jämte hvarandra
berättigade till arf ("samarfva’), äga de hvar för sin del
klandra eller godkänna testamentet; hvarderas åtgärd är
oberoende af de öfrigas. Om en af arfvingärna godkänner
testamentet eller försitter klanderftiden (se sid. 31), blir
testamentet giltigt i fråga om hans arfsandel, äfven om
det i öfrigt ogillas i följd af de andras klander. — Flera
arfvingar kunna naturligtvis förena sig om en gemensam
klandertalan, hvilket, för kostnadernas skull, är lämpligt.
Har en af arfvingarna börjat rättegång på egen hand,
kunna de öfriga, så vida de ej redan godkänt testamentet
eller försuttit klandertiden, anmäla sig såsom ’mellan-
kommande parter" och göra gemensam sak med honom.
Om testamentsgifvarens arfvinge godkänner testa-
mentet eller försitter klandertiden, vinner testamentet
härigenom giltighet äfven emot testamentsgifvarens fjär-
mare släktingar. Men om arfvingen dör, utan att hafva
godkänt testamentet eller försuttit klandertiden, då öfvergår
arfvingens klanderrätt på hans sterbhus”).
När testamentsgifvaren ej efterlämnat känd släktinge,
tillhör klanderrätten staten såsom "danaarfvinge" (se
sid. 17) eller den kommun, åt hvilken staten ötverlåtit
”) Likaså torde om arfvingen råkar i konkurs, klanderrätten, såvida
den då ännu är i behåll, öfvergå till konkursmassan. Härom iro dock
meningarna delade,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
