Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
io8
Men tiderna ändrades. Vestfaliska freden gjorde
verkligen slut på det krigstillstånd, som många vant
sig att anse såsom normalt och permanent. Det
förefaller nästan, som om Forbus hört till dessa, och som
om han med en viss saknad tänkt på den tid, som nu
gått till ända. I februari 1651, då Göran Horn fick
en penningeremiss från sin styffader, skref denne:
»Här är nu så dyr tid på penningar, att de snarast
sagdt äro intet att bekomma, sedan kriget blef allt *.
Där är mången människa, som önskar till Gud, att
det ginge snart om igen . . . Där äro många, som nu
gå utan tjänst, som kriget har tillförene crnährt.» I
ett följande bref heter det: »Jag beder dig, att du ville
vara flitig uppå ditt studium, och att du blir fix i
latinska språket för allting, att du med tiden kan tjäna
Gud och fäderneslandet, förty pennan gäller nu mer
än värjan!» — Äfven fru Margareta skref i samma
stil: »Efter nu fred är på alla orter. Gud vare äran,
så måste man söka sin tillflykt hos Gud och boken».
Men unge Göran Horn synes hafva slagit dessa
förmaningar i vädret, och hans föräldrar befarade, att
han »lefde i själfsvåld» och alldeles »förgät sitt studio».
Sin styffaders växlar kvitterade han hos dennes
kom-missionärer; men för öfrigt lät han sig icke afhöra.
Från Strassburg drog han till Holland och där, i
Amsterdam, syntes han för en tid hafva blifvit bunden
med osynliga band.
Styffadern, som om sin egen världserfarenhet
yttrade, att det var svårt »att draga strå för en gammal
* Allt: slut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
