Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 3. Juli 1915 - Textilarbetarna i sextonde och sjuttonde århundradet. I - Blandning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TE XTILARBETAREN
7
dukter av vävning utan av flätning.
Vattentätt vävnads- eller flätningsmaterial
kände man naturligtvis icke till på den tiden.
För nomadfolket var följaktligen
djurskinnet det lämpligaste beklädnadsmaterialet.
Med nomadernas övergång till bofasta
åkerbrukare inträdde ett annat förhållande.
Emellertid torde ännu i långa tider
framåt djurskinnet förbliva det lämpligaste
beklädnadsmaterialet vid arbete i fria luften.
Ännu den dag som är använder en stor
del av lantbefolkningen i alla kulturländer
benkläder av djurskinn, huvudsakligast
emedan hållbarheten hos detta material
överträffar allt annat brukligt. Men i de
fasta bostäderna visade sig djurskinnet
olämpligt. Utomhus, i storm och köld,
mådde kroppen väl; utdunstningen blev
icke hindrad, ty vinden fick tillräckligt
spelrum genom öppningarna, men i bostaden
saknades ventilation, varför skinnkläderna
blevo obekväma.
Ett lättare och smidigare
beklädnadsma-terial behövdes, och råmaterialet härtill fann
man i djurhåret och trådväxten.
Trådväxtodling vann snart insteg bland nybyggarna,
vilka också under långa tider framåt
utförde förarbetningen av materialet.
Nybyggarens familjer voro icke familjer enligt
nutidens begrepp utan s. k. släktfamiljer;
föräldrar och deras syskon med barn och
barnbarn levde samman kolonivis under ett
familjeöverhuvuds myndighet; en sådan
släktfamilj räknade ej sällan flera hundra
personer. Med ett så stort antal personer
var det naturligt att alla
förnödenhetsartik-lar, således även kläder, förfärdigades inom
familjen. I regel var det familjens
kvinnliga medlemmar som framställde tyget till
kläder.
Vintertiden, eller då väderleken icke
till-lät arbete utomhus, utfördes spinningen av
garnet, och kvinnorna, vilka då som nu
skötte hushållet, sysselsatte sig under
fristunderna med vävning. När under de
långa vinterkvällarna spinnrockarna voro
igång var det i regel rätt livligt i de stora
bondstugorna.
Spinnaftnarna blevo ett slags
äkten-skapsbörsar, vilkas frierier skalderna ofta
besjungit och därvid de även lämnat uttryck
för landsbygdens skönhet och varigenom
eftervärlden kunnat bilda sig en ganska
god uppfattning om dåtidens seder och
bruk.
Livet var i allmänhet mera sorglöst på
den tiden för dem, som då utförde
textilarbetet än vad nu är förhållandet.
Näringsbekymmer inträffade endast i händelse av
dålig skörd; existensen var icke beroende
av textilarbetet. Detta inträffade först när
textilarbetet blev ett särskilt yrke. Sedan
en-familjen trätt i stället för släktfamiljen
inträdde just detta förhållande. De relativt
små, i allmänhet av man, hustru och barn
bestående familjerna kunde naturligtvis ej
längre själva framställa alla
förnödenhetsar-tiklar. När släktfamiljerna upplöstes
ägnade sig i regel var och en åt det arbete,
vari färdigheten var störst. Sålunda
utvecklade sig de särskilda yrkena av sig självt.
Blandning.
Kort efter krigsutbrottet inträdde en kännbar brist
på kemikalier för den stora engelska textilindustrin.
Tyskland har nämligen levererat kemikalier till
England i så stor utsträckning, att framställningen av
produkter för omkring 4 miljarder kr. årligen och P/2
miljoner människor varit helt beroende därav. Nu har
man i England med hjälp av staten startat ett företag
med 36 miljoner kr. för framställning av de
nödvändiga kemiska produkterna. Självfallet är det
emellertid lättare att få ihop det nödvändiga kapitalet för
starten än att framställa produkterna, vilka i sitt
nuvarande skick äro resultat av långvariga och
kostsamma experiment. Engelska regeringen har beviljat
företaget 10,000 pund årligen i 10 år som hjälp vid
experimenterandet samt dessutom — under vissa
villkor — rätt att använda de av tyskarna i England
patenterade framställningssätten.
Enligt redogörelse av socialstyrelsen ha antalet
under 1914 påbörjade arbetsinställelser utgjort 115.
Av dessa ha 247 arbetsgivare och 14,385 arbetare
berörts. Motsvarande siffror 1913 voro 119,204 och
9,591. Antalet arbetsinställelser har för övrigt under
de tre sista åren varit i det närmaste konstant. Vad
beträffar konflikternas antal står i likhet med
föregående år byggnadsindustrin främst. I fråga om
konflikternas omfattning står däremot järn- och
stenindustrien främst. Ett förhållandevis stort antal konflikter
ha under året inträffat inom skogsbruk och gruvdrift.
Av de 115 arbetsinställelserna äro 105 strejker och 8
lockouter. Förnämsta konfliktanledningen har
givetvis varit lönefrågor. Genom konflikterna ha förlorats
620,469 arbetsdagar.
Lapparpojkarna vid Fredr. Asps klädesfabrik i
Motala tyckte sig ha för litet betalt för sitt arbete och
gingo för den skull upp till fabrikens direktör en dag,
den 28 sistlidne juni, och begärde få sina
veckoavlö-ningar höjda med en krona. Till svar befallde
direktören pojkarna dra till ett ställe, där det enligt
moseböckerna lär vara synnerligen hett, vilket hade till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
