Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 4. Nov. 1915 - Arbete, av Textyrius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ARBETE.
Arbetet är kulturens stora pulsåder, det
individuella livets själsliga och fysiska
kraftkälla. Arbetet är mänsklighetens största
och även bästa glädjekälla, vars innehåll
förmår lisa, vederkvicka och stålsätta.
Genom arbete kunna sorger glömmas, mod
och tillförsikt vinnas, värden och skönhet
skapas; genom arbete ledes naturens dolda
krafter och skatter fram i ljuset,
människorna till nytta och glädje. Genom arbete når
människan sin högsta bestämmelse i livet.
Arbetets välsignelsebringande verkan för
mänskligheten liksom för den enskilde
individen är dock villkorlig. Att arbeta och
ej i tillräcklig myckenhet få njuta av
arbetets frukter är ett förbannelsens tillstånd, som
alstrar tvedräkt och missmod, ja, som
drivit och kommer att driva människor i
döden. En orättvis fördelning av arbetets
tyngsta bördor och det samfällda arbetets
frukter förtager dess goda verkan i
mänsklighetens tjänst. Ingen frisk och med
normalt förstånd utrustad människa kan nära
hat till arbetet, om det får utföras under
rättvisa, värdiga och fullt betryggande
betingelser. Ja, det gives arbete, särskilt på
konstens och vetenskapens områden, som
även under vidriga betingelser utföres med
lust och en beundransvärd hängivenhet,
tack vare den omständigheten, att frukten,
om än endast hägrande i fjärran, är avsedd
åt den som utför arbetet. Till och med
vissheten om exploatering förtager ej
arbetslusten. Möjligheten att endast få se
resultatet kan vara nog.
Nsr 4, 1915.
Men att bliva kastad ur modrens armar,
svaga öch darrande av arbete och nöd, på
skolbänken och under några år i hastiga
tempon mottagä en allt för bristfällig och i
många avseenden felaktigt bibfingad bildning
och därefter in i fabriken, är en
livsproce-dur som icke lämpar sig som grund för
lusten och kärleken till arbetet. Barnet
tvångsarbetar under den delen av sitt liv,
då själ och kropp söka välbefinnande och
styrka i ystra och sunda lekar. Ej arbetet
i och för sig utan tvånget kännes mest
tryckande och kvävande.
Redan det känsliga barnasinnet får
mottaga intryck, som icke äro ägnade utgöra
någon grobar jordmån för lusten till arbete.
De mekaniska handgreppens
manipulationer försvinna i ett dimmigt fjärran; endast
smutsen på händer och kläder vittna om
utfört arbete. Skapandets glädje, denna
innerliga och naturliga glädje, känna ej
fabrikernas barn, men så mycket mera en
tärande längtan efter arbetstidens slut.
Förlusten av skapandets glädje är
emellertid ej det enda och ej häller det som
väsentligast motverkar arbetslustens
väckande och bibehållande. Lönen för det
utförda arbetet har vida större betydelse. För
den skall livsvillkoren köpas: kunskap,
vederkvickelse och näring. För den skall
vägen beredas för nya liv. På den hänger
till väsentlig del livets alla betingelser. Ett
arbete, som ej beskär den arbetande
glädjen att skåda sina egna händers verk, som
lönas med nöd och bekymmer till livets
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
