Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 4. Nov. 1915 - Arbete, av Textyrius - Danska Textilarbetareförbundet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14
TE XT1L ARB ET ARE N
slut, är ej annat än ett plågsamt straff, som
ingen människa frivilligt söker.
De i ekonomiskt avseende välbeställda
människorna, särskilt de som redan vid
inträdet i livet ha vägen tillräckligt jämnad,
och av vilka tvivelsutan många få arbeta
både hårt och intensivt, kunna ej med
bästa vilja i världen fatta än mindre känna
hur arbetet trycker den fattiga daglönaren.
För dessa gynnade människor —
åtminstone de socialt okänsliga och okunniga av
dem — framstår också de fattigas vägran
att arbeta under vilka betingelser som hälst
såsom obegriplig eller i bästa fall såsom
utslag av ren uppstudsighet. De förstå icke,
eller vilja ej förstå, att det dock är lusten
till arbetet, viljan till livet, som ytterst
sö-kes genom anstängningarna att förbättra
arbetsvillkoren. Dessa människors
uppfattning är dock relativt betydelselös mot de
allt för många fattigas brist på anspråk och
behov i livet. Arbets- och fattigdomens
tyngsta bördor förkväva tyvärr även lusten
hos mången att kämpa för bättre
livsbetingelser.
Att göra en insats för bättre
arbetsbetingelser är en insats för arbetslusten och
livsglädjen. Det är en stor insats, men ej
svårare än att vem som hälst kan göra den.
Intet kan vara rättmätigare än en sådan
insats, och ingen under arbetsbördan
nedtryckt, för en ringa daglön trälande
människa borde uraktlåta det. Allas vilja riktad
åt ett’ och samma mål är makt. Med den
makten till förfogande skulle arbetsglädje
och livslust även bliva dagakarlens
egendom. Vem vill uraktlåta göra denna insats?
Ehuru industrialismen och tekniken i
förening i stor utsträckning omöjliggjort den
naturliga arbetsglädjen på snart sagt alla
områden, där den egendomslösa måste söka
sin brödkaka, så kan dock arbetet på
fabriker och verkstäder bli ej allenast drägligt
utan också rätt så tillfredsställande, om
nämligen vissa betingelser härför bliva
fyllda, såsom kortare arbetstid, högre lön, mera
betryggande åtgärder i hygieniskt och
andra avseenden. Med den
anpassningsförmåga människan besitter skulle arbetet
under ett sådant tillstånd ej kännas så
särdeles tryckande. Enformigheten och tvånget,
som likväl stannade kvar, bleve motvägt av
större individuell frihet och vederkvickelse.
Att bringa fram detta tillstånd är ett
mål, väl värt de största ansträngningar.
Men utan förenade krafter går det icke, ty
motståndet utövas just av samlad kraft och
enligt ett system, som i sin tjänst använder
en av människans starkaste drifter,
nämligen driften att först och främst sörja för
eget och avkommans bästa. Att bryta det
motståndet är arbetareklassens egen
historiska mission, börjad sedan årtionden tillbaka
i sammanhållningens och solidaritetens
tecken. Med arbete och genom arbete går
vägen till en ljusare tid, då arbetsglädjen
skall kännas av alla människor.
Textyrius.
Danska textilarbetareförbundet har uppsagt
det sedan är 1911 mellan förbundet och
textilfabrikantföreningen gällande riksavtalet, vars
utlöpnings-tid är bestämd till den 1 febr. 1916. Den i
anledning härav inledda lönerörelsen är den största som
hittills förts inom dansk textilindustri. Den kommer
nämligen att omfatta omkring 6,000 arbetare.
Detta avtal är emellertid ej det enda som är
uppsagt och utlöper under är 1916. Arbetsgivarna i
Danmark ha sedan flera är tillbaka fört en
avtalspo-litik, vars mål varit fastställandet av samma
utlöp-ningstid för samtliga med arbetarnas organisationer
träffade kollektiva arbetsavtal. Detta mål har nu i
det närmatse uppnåtts i det att av landets 702 avtal
ej mindre än 617, omfattande omkring 80,000
arbetare, utlöpa år 1916. Som bekant har även de
sven
ska arbetsgivarna sedan några år tillbaka gjort denna
politik till sin, likaså de norska. Vinsten för
arbetsgivarna av denna politik är givetvis villkorlig och
kan i följd därav bli lika god för arbetarna.
De danska arbetsgivarna ha nu, med hänsyn till
rådande krisläge och eventuella lågkonjukturer,
erbjudit arbetarna ett provisoriskt ordnande av
förhållandet till år 1917 på så sätt, att avtalstiden
förlän-ges ett år och de lägst avlönade arbetargrupperna
erhålla dyrtidstillägg. Arbetarnas organisationer ha icke
antagit detta erbjudande och ett förslag av dessa, att
varje facks organisation skulle givas frihet att var för
sig förhandla och träffa överenskommelse, vilja
arbetsgivarna ej gå med på. Huru förhållandena komma
att utveckla sig är ej gott att veta. Arbetarna äro
emellertid beredda att i det längsta hävda sina intressen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
