- Project Runeberg -  Textilarbetaren : Svenska Textilarbetareförbundets Tidskrift / Årg. XII. 1915 /
18

(1936-1943)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 4. Nov. 1915 - Textilarbetarna i sextonde och sjuttonde århundradet. II

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

18

T E XT IL ARB ET ARE N

Textilarbetarna i sextonde och
sjuttonde århundradet.

11.

Under in natura perioden, då penningen
var okänd som bytesmedel, erhölls ett visst
mått varor för ett visst mått av arbete eller
ock ett motsvarande mått av arbete, t. ex.
ett åtta dagars vävnadsarbete åt en person
betalades av denna med exempelvis åtta
dagars jordarbete. I och med penningens
införande som bytesmedel avtager efter
hand avlönandet in natura och
hantverkaren börjar införa lärlingssystemet.
Lärotiden var i början mycket lång och även
icke så litet plågsam. Lärlingen var
fullkomligt underkastad mästarens vilja och
myndighet och lönen bestod i regel av
endast ett knappt underhåll. Efter slutad
lärotid var förhållandet ej mycket bättre, och
även under hantverkets blomstringstid voro
de sociala förhållandena ej så särdeles
gynnsamma för hantverksgesällen. Ett till
eftervärlden bevarat dokument berättar något om
parkum- och linnevävarnas löne- och
arbetsvillkor under medeltiden i den tyska
staden Nürnberg, vilken då var en av
Europas viktigaste textil- och handelsstäder.

1 denna stad utvecklade sig hantverket
under betydligt friare former än i de flesta
övriga städer, huvudsakligast emedan staden
ägde en förvaltning, vilken i syfte att
upprätthålla sin makt och myndighet,
beskattade skråväsendet och därigenom förhindrade
hantverkets insnörande i dess tvångströja.
Handel och hantverk hade sålunda stora
möjligheter till utveckling, även om stadens
råd allt som oftast ingrep med
absolutistiska förordningar och reglementen.

Under långa tider bestämde stadens råd
arbetarnas löne- och arbetsvillkor.
Önskades någon ändring av dessa måste
framställning härom göras till rådet.
Efterföljande är en ordagrann översättning från
orginalet av ett aktstycke rörande en dylik
framställning. Gesällerna hade kost och
logi hos mästarna, men måste dock betala
brödet särskilt, s. k. brotgeld, med ett
belopp som rådet fastställt till 50 pf. pr
vecka. På grund av inträdande fördyring av
livsmedlen gjorde mästarna framställning tiil
rådet om en höjning av brödpengarna från
50 till 80 pf. och i avsikt att förhindra detta

framlämnade parkum- och
linnevävaregesällerna följande skrivelse till rådet:

“Ärefulla, försiktiga, ärbara och visa,
gunstiga och befallande, kära herrar, att de
sammansvurna och andra mästare i vårt
yrke vilja höja de 50 pf., som varje gesäll
måste betala sin mästare för brödet, det ha
vi länge förstått, och vi vilja, ärade herrar,
såsom motsättning ej uraktlåta framhålla,
att vi ej äro så försedda, att mästarna böra
tillåtas egennyttigt utkräva denna förhöjning
av brödpengarna, särskilt som de väl veta,
att vi ej finna det billigt betala 50 pf., då
simra korn 3 och 4 fl. utan vidare måste
betalas; dessutom böra de besinna att vårt
yrke har bättre förutsättningar än övriga,
ty vi ha, gud ske lov, ett gott yrke, vars
varor alltid finna köpare. Vi anse därför
att mästarna icke behöva höja
brödpengarna. De veta också att vi kunna hålla oss
med bättre kost själva för de 50 pf. och
dessutom få ett krus öl på bordet.

Vi ha till uppmuntran i vårt
mödosamma arbete haft sju fester, såsom det ännu
är brukligt i andra yrken, men nu få vi
endast två; ej häller få vi nu, som förut,
ost till frukosten och kosten har blivit
mycket sämre; i andra städer betala gesällerna
ej mer än 5 och 6 kreuzer för brödet och
de äro ej häller underkastade så stränga
bestämmelser och hårda böter som vi; när
vi någon gång vila oss ett ögonblick i
arbetet och tillfredsställer vår törst med ett
litet krus öl bliva vi bötfällda, och dock är
det naturligt att vi ej alltid kunna dricka
vatten.

Då vi arbeta under jorden i fuktiga valv,
fyllda med dunster, nödgas vi insupa en
myckenhet osund luft och kunna därför
icke vara tillfredsställda med att endast dricka
vatten. Många av oss bliva sjuka, ärade
herrar, på grund av dessa förhållanden och
emedan mästarna hålla oss, arma gesäller,
med dålig kost. Härtill kommer vår ringa
lön, som vid det bästa arbetet ej uppgår
till mera än en halv och vid dåligt arbete
till knappt en fjärdedels gylden, och ändock
måste vi arbeta hårt, och intet avseende
fästes vid om garnet är dåligt eller gott
eller om vi ha göra lång eller kort tid med
ett stycke. Vi måste också själva bestå oss.
med det lyse, som vårt arbete kräver, och
för tvättning av en skjorta få vi betala 6
pf., ärade, högvisa herrar, och nu begära
mästarna att brödpengarna skola höjas från

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:05:54 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/textarb/1915/0024.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free