Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 4. Nov. 1915 - Textilarbetarna i sextonde och sjuttonde århundradet. II - Det svåraste problemet - Textilarbetare som erhålla dyrtidstillägg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TEXTILARBETAREN
19
50 till 80 pf. I ärade herrar böra veta, att
det bland oss finns många som vid dåligt
arbete ej ens förtjänar så mycket i veckan,
att det räcker till brödpengar och lyse.
För vad skola vi då köpa det
nödvändigaste? Det är sålunda omöjligt för oss att
medgiva en förhöjning, varför vi anhålla
att brödpengarna i fortsättningen ej må
överstiga 50 pf. Måtte gud vara nådig och
låta fördyringen bliva mindre svår, och då
tiderna bliva bättre vilja vi betala lika höga
brödpengar som nu. Ett skadligt missbruk
har inträtt, i det man låter anställa kvinnor
i yrket och utlär dessa på mindre tid än ett
fjärdedels år, och dessa kunna mästarna
bjuda vad de själva finna för gott. Vi
gesäller, som redligt och ordentligt lärt oss
yrket, bliva utträngda därur, därför vår
underdåniga bön, ärade herrar, sörjen för att
inga kvinnor komma in j yrket och att var
och en, som kommer från landet, skall
förevisa lärobrev eller andra bevis på att han
ärligt genomgått lärotiden och är
hemmastadd i yrket så att yrkets redliga gesäller
icke bliva besvärade av folk, som är
främmande för detsamma".
Det svåraste problemet
i arbetarrörelsen är att kunna väcka och intressera
kvinnorna och få dem att skänka rörelsen sitt mäktiga
stöd.
Kvinnan har, som bekant, gärna sitt huvud för sig,
sitt eget sätt att tänka och reflektera, att se världen
och taga den. Tyvärr är kvinnan i viss mening
mycket okänslig; hon kan tåla det värsta förtryck
utan att upprorsandan väckes, utan att hon känner
sig frestad avkasta oket. Kvinnans förmåga att
kunna lida, träla och svälta går långt över mannens;
det finns snart sagt ingen gräns för hennes tålamod
och uthållighet i det avseendet.
Detta förhållande anses ju av många som en
välsignat god sak, men det kan också vara till skada
om det, såsom förhållandet verkligen är, bildar så att
säga ett block om foten på arbetarrörelsen och dess
strävan att steg för steg höja arbetareklassen till
bättre välstånd, bildning och trevnad.
Det är sannerligen på tiden att arbetarklassens
kvinnor börja rycka upp sig ur den lika ovärdiga som
olycksbringande slöhet, som ifråga om deras ställning
till arbetarrörelsen vidhäftar dem. Det är absolut
nödvändigt att de kvinnliga arbetarna var i sin stad,
vilket yrke eller fack de än tillhöra, organisera sig
och därmed räcka sina organiserade klassbröder
han
den för gemensamt stöd och arbete i striden mot
kapitalmakten och dess utplundring. Kvinnorna ha
ingen annan väg att gå än att följa samma
utvecklingslinje som de manliga följt och fortfarande följer,
nämligen att ansluta sig till organisationen, att tillämpa
samma taktik som sina organiserade klassbröder, d.
v. s. ställa den makt organisationen erbjuder bakom
sina fordringar och arbetsavtal.
Även de av arbetarklassens kvinnor, som ej äro
engagerade som löneslavar, utan hava sin plats i
hemmen, kunna och böra arbeta för organisationen;
de kunna i egenskap av väninna, syster, maka eller
mor, påverka de slöa, liknöjda och klassförgätna för
att få dessa med i rörelsen.
Ingen produktionsgren sysselsätter så många
kvinnliga arbetare som textilindustrin. Men så är också
denna industrigren för arbetarna kargare, hårdare och
ogynnsammare än de flesta andra. Här sannar sig
den sorgliga erfarenheten att många kvinnliga
arbetare i ett yrke är liktydigt med dålig arbetslön och
dåliga arbetsförhållanden i övrigt.
Om kvinnorna .i allmänhet lade sig mera vinn om
att studera den modärna arbetarrörelsens uppkomst,
utveckling och nuvarande ståndpunkt så skulle
mycket vara vunnet. De skulle komma till överraskande
resultat och stanna i förvåning. De skulle då bl. a.
finna huru fackföreningsrörelsen, sakta men säkert,
steg för steg, förstått och förmått att göra sig
gällande gentemot massan av flinthårda, arbetarfientliga
arbetsgivare och avtvungit dem högre löner, kortare
arbetstid, rättvisare arbetsförhållanden och humanare
bemötande.
Textilarbetare som erhålla
dyrtidstillägg.
Vid Sahlströmska fabriken erhålla arbetarna 10
proc, av inkomsten å den ordinarie arbetstiden.
Repslageriarbetarna i Norrköping erhålla 10 proc,
å införtjänt lön.
Textilarbetarna i Högsjö erhålla: familjeförsörjare:
5 kr. för mannen, 2 kr. för hustrun och 2 kr. för
varje oförsörjt barn; ensam person, man eller kvinna
över 18 år, 5 kr. samt alla arbetare, män och
kvinnor, under 18 år, 3 kr., allt pr månad.
Arbetarna vid Sverges förenade trikåfabriker
erhålla : familjeförsörjare 5 kr. med 2 kr. ökning för varje
barn intill 6.
Textilarbetarna .i Borås erhålla tillägg ungefär efter
samma norm som arbetarna vid Sverges förenade
trikåfabriker.
Arbetarna vid bindgarnsfabriken i Lund erhöllo i
slutet av sistlidne september dyrtidstillägg varierande
mellan 100 och 5 kr.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
