- Project Runeberg -  Textilarbetaren : Svenska Textilarbetareförbundets Tidskrift / Årg. XII. 1915 /
23

(1936-1943)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 4. Nov. 1915 - Från förbundsområdet - Borås - Furulund - Fritsla

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

TEXTILARBETAREN

23

otäckt, men fullkomligt verkningslöst munväder. Må
de emellertid lyckas i sitt uppsåt, dessa modärna
klass-kampskämpar, att med lurstötar och åsnakindbågar
bryta en bräsch i kapitalisternas borg. De gamla
or-organisationerna ha en gång i tiden, då de voro
nya, försökt med dessa medel, men misslyckats. Det
är därför de numera kräva mindre feta ord, men
fulltalig och medveten sammanslutning i väl ledda och
motståndskraftiga organisationer.

Furulund.

Här, liksom på flertalet andra platser, ha
verkningarna av världskriget varit ytterst obehagliga för
arbetarna. Redan vid krigets början yppade sig svårighet
att hålla fabriken i gång; detta på grund av
rubbningar i befraktningen av vissa för driftens gång nödiga
varor, såsom ull, färger o. d. En oundviklig följd av
detta blev inskränkning av arbetstiden, med åtföljande
minskad veckolön.

Appreturarbetarna, liksom daglönarna, ha en
veckolön av 21 kr. eller 3,50 pr dag. Denna daglön
utgår även för lördagen, då arbetstiden är 7 timmar
(övriga dagar lO1^). Under den tid, som
inskränkning av arbetstiden förekommit, har bolaget utnyttjat
denna omständighet på så sätt, att arbetarna varit fria
på lördagarna och vad var mera naturligt, än att
bolaget drog av kr. 3,50 för lördagens 7 timmar.
Veckolönen var därmed nere i 17,50.

I väveriet har det hittills brukliga
avlöningssystemet varit, att arbetarna erhållit en bestämd veckolön
(till matpengar) utgående med 14 kr. till gift och
8—10 kr. till ogift, under den tid de arbetat på en
kätting. Då kättingen blivit slutvävd, har vävaren
fått ut återstoden av arbetsförtjänsten. Sedan början
av innevarande år få de gifta vävarna 15 kr. pr vecka
och de ogifta 10—12 kr. (på några undantag när).
Då emellertid arbetsförtjänsten ej uppgått till nämnda
belopp pr vecka, så har skillnaden blivit en på
arbetaren till bolaget bokförd skuld. Den mest osympatiska
sidan visade dock bolaget, när det i samma veva
började anställa nya arbetare i väveriet. Detta föranledde
fackföreningen att genom ett upprop i arbetarpressen
klarlägga förhållandena här på platsen och samtidigt
varna kolleger och arbetssökande att taga anställning.

Lyckades någon gång en vävare förtjäna någon
krona utöver de 15 resp. 12, 10 kr. pr vecka, tog
bolaget obevekligt dessa som avbetalning å arbetarnas
skuld, och då nämnda skuld för de flesta arbetare var
uppe i 50 å 75 kr. så är lätt att tänka vilka utsikter
det fanns att kunna erhålla ett enda öre utöver den
av bolaget bestämda veckolönen. Arbetarna ha nu
sedan ett år tillbaka levat under svältgränsen och de
hoppades att det rika Malmö Yllefabriks-A.-B., i
likhet med många andra företag, skulle tänka på sina
underlydande i dessa dyra tider, men nej!
Arbetarnas organisation inlämnade därför den 12 juli till
styrelsen för Malmö Yllefabriks-A.-B. en anhållan om
s. k. dyrtidstillägg, men ännu, den 1 sept. har inte
organisationen erhållit något som hälst svar från
bolaget. Vävarna få nu ut pr vecka vad de förtjäna
eller också 15, 12, 10 kronor om förtjänsten
understiger detta belopp. Huru länge detta kommer att
vara, veta vi ej. På samma gång denna ändring i
avlöningen blev fastställd, blev också vävarnas
bokförda skuld till bolaget efterskänkt.

Man tycker dock att det endast varit en enkel
gärd av rättvisa, om bolaget låtit sina arbetare få litet

större del av de värden, som de i ett i många fall
livsfarligt, enerverande och ohälsosamt arbete
fram-bragt, särskilt i en tid som denna, då den vanliga
veckolönen 21 kronor inte räcker till det allra
nödvändigaste för uppehället.

Hur har nu krisen inverkat på vår fackförening?
Med glädje kunna vi meddela, att fackföreningen står
starkare nu än någonsin förut. Under det gångna
året ha alla de unga arbetarna anslutit sig till
organisationen och medlemsantalet är för närvarande ett
gott stycke inne på det tredje hundradet. Åtskilliga
medlemmar ha under kristiden sökt arbete på andra
håll, och rest med klara medlemsböcker. Ingen enda
har, hur tryckta tiderna än varit, ännu svikit. Vi
veta att för tillfället är bolaget den starkaste parten
(till följd av krisen) och det utnyttjar också sina
chanser tillfullo, men en dag skall kanske bladet vända sig.

Sedan förestående skrevs är att anteckna, att de
gifta vävarna erhöllo 18 kr. i stället för 15 den sista
veckan i oktober. Huruvida de i fortsättningen ha
att påräkna detta belopp är obekant. De ogifta
erhöllo intet tillägg, oaktat många av dem ha
försörjningsplikt, och de kvinnliga erhålla intet som hälst
utöver vad de förtjäna på ackordsarbetet. Sålunda
erhöll en väverska förenämnda vecka 7 kr. i avlöning.

Avdelningen har vid möte behandlat frågan
rörande förhållandet vid fabriken och de åtgärder
fabriksledningen vidtagit samt uttalat, att de belopp,
som en del av arbetarna erhålla utöver vad de
förtjäna på ackordsarbetet, ej äro några dyrtidstillägg.
Detta emedan med dyrtidstillägg endast kan förstås
de belopp, som överstiger 21 kr. pr vecka.

X—,

Fritsla.

Efter förhandlingar i Fritsla den 19—20 aug. och
6—8 sept. träffades överenskommelse angående löner
och övriga arbetsvillkor vid J. A. Wingqvists fabrik
i Fritsla, gällande för medlemmarna tillhörande
avdelningen n:r 51 därstädes. Överenskommelsen, vilken
medförde fastställandet av tidlönstariff och
ackords-prislista samt antagandet av riksavtalets allmänna
bestämmelser, gäller intill utgången av år 1916.

Tillämpningen av riksavtalet medförde arbetstidens
sänkning från 6P/2 till 60 timmar pr vecka; vidare
ersättning vid olycksfall i arbete fr. 0. m. första
dagen, ersättning vid väntning på material och vid
arbete med underhaltigt material etc. samt ledighet från
arbetet halva dagen 1 maj, förmåner som förut voro
okända.

Tidlönen för manlig arbetare över 21 år har
förut utgjort: för arbetare som åtnjuta in natura
förmåner (hyra och ved) sammanlagt 24., öre pr timme,
övriga ej fullt 21 öre. Enligt den träffade
uppgörelsen erhålla samtliga dessa 28 öre pr timme.
Höjningen utgör sålunda 3.0 resp. 7., öre pr timme.

Vid jämförelse med priset å livsförnödenheterna
i Borås och Fritsla framgår, att 28 öre å sistnämnda
ort motsvarar 32 öre i Borås, där timlönen f. n. är
31 öre. För de kvinnliga tidlönsarbetarna över 18 år
fastställdes en timlön av 19 öre. (I Borås 20 öre.)

För de manliga ackordsarbetarna, huvudsakligast
vävare, blev lönen höjd i ungefär samma proportion
som för tidlönsarbetarna; för de kvinnliga däremot,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:05:54 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/textarb/1915/0029.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free