Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 4. Nov. 1915 - Från förbundsområdet - Fritsla - Agitationen - Nya avdelningar - Förbundets 8:de kongress - Japans textilarbetare - Är du en av dem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
24
T E XT1L ARB ET ARE N
vilka förut varit de relativt bäst avlönade arbetarna,
blev höjningen något mindre.
Agitationen.
Under tiden 19 juli—11 aug. besökte fröken Helga
Pettersson från Stockholm följande platser: Örebro,
Karlstad, Arvika, Uddevalla, Lindome, Partilled, Lerum
och Svenljunga. Den 6—18 sept. Gävle, Strömbro,
Sågmyra och Säter. Den 26 sept.—8 okt.
Oskar-ström, Varberg, Rydboholm, Viskafors och Äby.
Nya avdelningar.
Nya avdelningar ha bildats i Uddevalla, Alingsås,
Strömbro, Gävle och Skene.
Förbundets 8.de kongress
kommer att hållas i Norrköping under år 1916 vid
tid som styrelsen bestämmer och varom härmed
erinras.
Japans textilarbetare.
År 1912 bestod den japanska textilindustrien av
7,436 företag med 493,703 arbetare, varav 430,000
eller 87 proc, voro kvinnor. En del av dessa
arbe-terskor äro mycket unga; så kan man exempelvis i
textilfabrikerna se flickor i vävstolen, vilka för
européen ej se ut att vara mera än 12 år gamla, sålunda
barn, som i andra länder ännu sitta på skolbänken,
eller leka med sina dockor.
Om deras ställning skrevs följande i “Japan
Chro-nicle“ i mars 1914.
“Av textilarbeterskorna bo, äta, sova och arbeta
70 procent inom fabriksanläggningarna, vilket betyder
en sorts fångenskap. Inom råsidenfabrikerna utgör
den dagliga arbetstiden i genomsnitt 13 till 14
timmar, inom väverierna 14 till 16 timmar. Den övriga
tiden av dygnet användes till sömn, av- och
påkläd-ning samt tvättning. Inom spinnerierna arbeta
kvinnorna omväxlande sju eller åtta dagar på nattskift.
Nattarbetet är så skadligt för deras hälsa att de vid
slutet av nattveckan förlora betydligt i kroppsvikt.
Denna viktförlust kan delvis återtagas under följande
vecka på dagskift. Men ehuru nattarbetet äger rum
Växelvis, förstör det dock slutligen arbeterskornas
hälsa. Ingen av dem kan uthärda ansträngningen mer
än ett år; då är död, sjukdom eller lymning det
oundvikliga slutet. Följden blir att 80 proc, av
ar-beterskorna lämna fabrikerna varje år, men denna
förlust ersättes genast genom ny arbetskraft.
Kvinnorna som arbeta på dagskift använda samma bäddar
som sina kamrater på nattskift. Bäddarna bliva
var
ken vädrade eller avdammade, emedan de, så snart
de bliva lediga, genast upptagas av en annan person.
Antalet i fabriksarbetet nyanställda kvinnor belöper
sig pr år till 200,000. Av dessa återvända omkring
120,000 ej mera till föräldrahemmet. De bliva endera
flyttfåglar, dragande från fabrik till fabrik, eller taga
plats som uppasserskor i tvivelaktiga téhus, eller bliva
gatnymfer. Av de omkring 80,000 återvändande
kvinnorna äro omkring 13,000 sjuka, en fjärdedel av
desse ha fått lungsot..."
Som exempel på lönerna inom den japanska
textilindustrien kan anföras att en vävare i genomsnitt
förtjänar 75 öre, en väverska 47 öre och en
silkes-spinnerska 54 öre om dagen. Som av föregående
framgår varierar arbetstiden mellan 13 och 16 timmar
pr dag.
De japanska arbetslönernas exempellösa ynklighet
mildras ej häller genom billiga levnadsförhållanden.
Livsförnödenheterna äro i Japan ej billigare, utan
snarare dyrare än i Europa och Nordamerika. Det är
endast tack vare hans obeskrivligt små fordringar på
livet som fabriksarbetaren i “Österlandets England"
förmår hålla vargen från dörren.
I Japan finns praktiskt taget ingen
arbetarlagstiftning. Visserligen föreläde regeringen för några år
sedan en redan från början så gott som värdelös
fabrikslag, men till och med denna blev först antagen
sedan riksdagen ändrat den efter kapitalisternas
önskningar. Och betecknande nog har inte ens denna
dåliga lag någonsin blivit tillämpad i praktiken,
rätts-myndigheterna ha aldrig tagit hänsyn till den.
För att än ytterligare förvärra arbetarnas ställning
har sedan 1900 existerat en lag, som omöjliggör alla
strejker, så att även denna utväg att förbättra
arbetarnas ställning är stängd. Arbetarna äro därför
också fullständigt prisgivna åt kapitalisternas nåd. Deras
arbetstid är lång och deras lön låg. Och det säger
sig själft, att de, som äro sysselsatta i fabrikerna
drabbas hårdast, då de måste arbeta under de uslaste
sanitära förhållanden. För några år sedan blev en
berömd marinläkare högeligen förvånad, då han
upptäckte, att den genomsnittliga livstiden bland
arbetarna vid de båda arsenalerna i Tokio och Osaka var
så oerhörd låg som 34 år och 4 månader!
De japanska textilarbetarnas eländiga och
bekymmersamma liv påminna om det förfärliga tillstånd,
som rådde i England för snart ett århundrade sedan.
Är du en av dem, som, oaktat de förstå
nödvändigheten och betydelsen av en fulltalig och
enhetlig sammanslutning bland arbetarna, ej tillhöra sin
fackförening, då är ditt ansvar stort och din handling
fördömlig, ty du vet din skyldighet, men fullgör
den ej.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
