Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 1. Mars 1916 - Från förbundsområdet - Norrköping
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
T E XTIL ARB ET ARE N
15
FRÅN FÖRBUND SOMRÅDET.
Norrköping.
I förra numret av denna tidning omnämndes att
förnyad framställning om dyrtidstillägg blivit gjord
av styrelsen för textilarbetarnas platsorganisation
här-städes. Denna framställning hade till följd, att
arbetsgivarna vid sammanträde kom mo överens om att
lämna varje medlem tillhörande Norrköpingskretsen
av Sverges Textilindustriförbund full frihet att
utan-ordna dylikt tillägg efter följande norm:
försörjnings-pliktig arbetare 5 kr. pr månad jämte 2 kr. tillägg
för hustru och 2 kr. för varje barn; dock högst 15
kr. Arbetare med en årsinkomst av 1,500 kr. samt
icke försörjningspliktiga, ingenting. Tiden för
tilläggets utgående bestämdes till tre månader, nov., dec.
och jan. Icke alla arbetsgivare funno det förenligt
med sitt fosterländska sinnelag att taga friheten i
anspråk. Sålunda erhöllo ej arbetarna vid
bomulls-väveriaktiebolagets fabriker, Gryt och linneväveriet,
över ett par tusen, något kontant tillägg. Vid
förfrågan om orsaken härtill förklarade vederbörande
chef, att bolaget var urståndsatt utbetala något utöver
det som lämnades i form av billig ved, soppa och
mjöl. Mot kontant betalning fingo nämligen de hos
bolaget anställda försörjningspliktiga arbetarna köpa
grovt rågmjöl till begränsat mått för 20 öre pr kg.,
soppa för 10 öre pr liter och ved för 25 kr. pr famn.
Och härmed ansåg bolaget allan rättfärdighet vara
uppfylld. Oavsett den mindre tilltalande formen,
påminnande om någon sorts barmhärtighetsinrättning,
var detta slags tillägg givetvis betydligt billigare för
bolaget än det kontanta, som det hade tillåtelse att
lämna.
V.ilken oerhörd gnidighet! Ty talet om oförmåga
var självfallet endast en bluff. Säkerligen kunde
bolaget förmått lämna arbetarna såväl soppan som veden
och mjölet till det billiga priset tillika med det
kontanta tillägget utan att gå aktienärernas rätt allt för
nära, men detta hade naturligtvis varit för generöst
och även osolidariskt, ur arbetsgivarsynpunkt sett.
Det gäller att hålla igen, att icke komma före med
ens en bråkdel av ett öre, ty då är man, kan tänka,
inne på den vingliga stråten, som giver anledning till
fara för profiten.
En annan av de större fabrikerna gav den s. k.
fanen i att lämna något som hälst dyrtidstillägg
förrän en extra påstötning mottagits av vederbörande
fackförening, och Holmens och Bergs fabriker höjde
mjölet med 8 öre pr kg. fr. o. m. den månad, då det
kontanta tillägget utbetalades. Den gamla sanningen
upprepar sig: goda eller dåliga konjunkturer, dyrtid
eller ej, intet som hälst dylikt inverkar på
arbetskö-parnas hållning gent emot arbetarna, om dessa
senare ej förstå tillkämpa den makt de äga som
organiserade säljare av sin arbetskraft. Den 9 februari
gjorde platsstyrelsen förnyad framställning om
dyrtidstillägg för den och följande månader, under
framhållande att läget med avseende på dyrtiden ej
undergått någon förändring till det bättre, och att,
enligt yttrande av jordbruksministern under
remissdebatten i början av innevarande års riksdag,
livsmedelsprisen i landet stigit med i genomsnitt 27 proc.,
vilket med säkerhet motsvarar minst 20 proc,
sänkning av arbetslönens realvärde.
Förmodligen kommer framställningen att bifallas,
om ej för annat så för skams skull.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
