Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 2. Juni 1916 - Agitatorer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
28
TEXT 11. ARBETAREN
Agitatorer.
Vad är agitatorn?
Enligt förklaring i Nordisk Familjebok
betyder agitator: “uppviglare-upphetsare".
En sådan persons anseende blir därför ej
synnerligen respektingivande, skriver
Landsorganisationens ombudsman hr Tholin i
“Handelsarbetaren“, samt fortsätter:
Agitatorn jämställes av den stora mängden, i
bästa fall, med skådespelaren sådan denne
uppfattades för 100 år sedan, d. v. s.
kome-diant. En människa, som man både kan
ha och mista, och framför allt en som man
ej behöver ta på allvar, och som då han
är död och borta ej lämnar mera tomrum
efter sig än en käpp som dragés upp ur
vattnet. I många fall jämställes han med
yrkespolitikern. Det kom en gång en man till
mig och frågade: “Vad är det för skillnad på
en yrkespolitiker, en yrkesagitator och en
yr-kessspelare?“ Han svarade själv på frågan, i
det han sade: “Det är ingen skillnad alls, ty
allesamman äro de ett enda stort rackarfölje,
andligen besläktade med zigenare, hästskojare
och annat tattarpack.“ Sådan var denne mans
uppfattning om agitatorernas verksamhet,
och jag får tillägga, han är långt ifrån
ensam i denna sin mening.
Vad han skall veta
kan sägas kort. Han skall nämligen veta
allt. Han skall vara ett’ levande lexikon.
Är han politisk agitator har han skyldighet
att känna alla lagar och förordningar som
äro antagna och utfärdade de sista 50 åren.
Han skall känna det proportionella valsättet
på sina fem fingrar och om så påfordras
demonstrera det inför en enfaldig och
ointresserad publik, så att den (publiken
nämligen) både förstår det och gripes utav det
mest levande intresse för detsamma, vilket
ej vill säga litet. Han bör personligen
känna sitt partis alla riksdagsmän, icke
allenast vad de heta och vilken krets de
representera, vilket är relativt lätt, utan
deras liv och leverne allt ifrån födelsen och
till denna dag. Och då den, “hm“,
nyhets-hungrande väljarkåren så önskar, lämna
diskreta underrättelser om eventuella
små-synder utan att det får det minsta sken av
skvaller.
I valtider, och då nya kandidater skola
framföras och presenteras, skall han
framhålla alla kandidaternas goda sidor, om
sådana ej finnas måste han “lave“ dem.
För övrigt skall han, som ovan sagts, kunna
lämna -svar på allt.
Den fackliga agitatorn skall känna
in-och utlandets fackliga rörelse, allt ifrån
Grönland och till Söderhavsöarna. Han
skall kunna alla förbundsstadgar utantill.
Känna till varje paragraf i alla avtal.
Han skall känna alla förbunds inre
verksamhet, även om han icke har tillträde till
något styrelsemöte inom något förbund,
mer än det han själv är ansluten till. Han
skall alltid framhålla sitt eget förbund såsom
det bästa på jorden.
Den facklige agitatorn har dessutom
skyldighet att personligen känna alla den
fackliga organisationens funktionärer. Han
skall på rätt ort och rätt tid försvara dessa,
om de eventuellt på någon plats där han
drager fram bliver angripna.
Förr i värden krävdes det att han skulle
ha reda på om förtroendemannen,
kassören eller ombudsmannen drack kaffe eller
pilsner till frukostsmörgåsen. Nu behövs
det ej, ty nu finns det bara mjölk (om
förmiddagen).
För såväl den politiske som facklige
agitatorn har det under årens lopp
utfärdats en hel massa förbud, särskilt vad de
skola äta och dricka. Ännu är det
emellertid för båda tillåtet att äta ärter och fläsk.
Hur han skall vara klädd.
Det spelar också en viss roll hur man
är klädd. Man får naturligtvis ej vara vad
man kallar “paschig“, ej häller för fin, man
kräver utav agitatorn att han skall hålla
den gyllene medelvägen. Han får ej ha
annan “fasång“ på underrocken än kavaj.
Innan jag vunnit erfarenhet härutinnan kom
jag en gång till en av våra medelstora
städer klädd i jaquette. Efter mötets slut
överraskades jag av en gammal vän som
sade: “Föredraget var bra, men“, tilläde
han i indignerad ton, “kom inte hit en
gång till i ’smällpiskerock’, utan kläd dig
som ordentliga människor i kavaj." Den
ende inom fackföreningsrörelsen som med
framgång vågat trotsa den allmänna
meningen i detta avseende är vännen Sjöstedt,
men han har också haft en bra skräddare
(förr i världen).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
