Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 2. Juni 1916 - Tillfällig och bestående entusiasm, av Vitalis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TEXTILARBETAREN 27
fackföreningen och till tack därför fick han
avsked från sin kondition. Skulle inte det
hjälpa att få grillerna ur karlen, tänkte nog
den snusförnuftiga skomakaremästaren i
Uppsala, så vore det väl själva fan. Men
om han lever ännu i dag, så kan .han ju
begrunda vilken rak motsats till hans tanke
detta tilltag vållade. Thorsson är en av
socialdemokratiska partiets bästa talesmän
i riksdagen och fackföreningen firar sitt
30-årsjubileum.
Detta är ju bara ett markant fall ur
högen, kan ju sägas, men det bevisar dock
att där entusiasmen är bestående, där
hjälper varken utsvältningsförsök eller annat,
ty hur många familjefäder ha icke av
hänsynslösa arbetsgivare blivit ställda på bar
backe blott och bart för sin hängivelse åt
sin rättvisa sak. Men det har ju icke blott
varit han, familjefadern, det gällt, utan också
hustru och barn. Likväl har det gått att
slå sig igenom, men det har då också varit
de som vetat vad saken gällt och som med
liv och lust offrat allt för densamma.
Ja, så har det alltid vant, att några få
skulle offra sig för mängden av arbetarna,
men fråga kan väl vara huruvida det är rätt
att det i en framtid skall fortfarande vara
så. Numera har man rätt att fordra av en
arbetare, såväl man som kvinna, att han
skall veta vad hans plikt tillhör gentemot
sina klasskamrater. Det är lumpet att vara
snyltgäst och endast njuta frukterna av vad
andra genom såväl ekonomiska
uppoffringar som andra lidanden skapat fram. Men
det är lika lumpet att ansluta sig till en
organisation blott i tanke att skörda en
ekonomisk vinst och, sedan denna ernåtts,
helt enkelt lämna det hela åt sitt öde.
Sådan är den tillfälliga entusiasmen. Den
som endast gäller stunden. Men vad har
den för värde? I stort sett är det inte
annat än ett ocker på kamraternas hårda och
strävsamma organisationsarbete och ett brott
mot sig själv.
Ty vad nytta har en arbetarstam vid en
fabrik om den genom en tillfälligt stark
organisation lyckas att erhålla några förmåner,
och sedan dessa börjat tillämpas i praktiken
arbetarna helt solo vända organisationen
ryggen? Ingen! Ty så naiva få vi inte
vara, så vi gå och inbilla oss att inte
arbetsgivaren mer än väl vet hur starkt vi
äro organiserade. Naturligtvis att han
också begagnar sig av denna vetskap och vid
första bästa tillfälle tar tillbaka vad han var
tvungen att bevilja när alla stodo som en
man. Inte i ett tag, naturligtvis, utan så
där successivt och mindre märkbart. Och
så, när allt är som det var förut, då svär
f. d. medlemmen över att inte
fackföreningen kan göra någon nytta och han
kommer riktigt bra överens med den som aldrig
tillhört organisationen, då denne säger att
fackföreningarna endast äro till för att
locka pengar av arbetarna.
I sin iver glömma de att organisationen
redan lämnat dem ett gott ekonomiskt
tillskott och att detta kunde ha blivit större,
om blott de och deras kamrater stått med
i densamma. Ja, sådant händer, sorgligt
nog. Men är det rätt att föra ett sådant
resonemang i en tid, då allting visar på att
endast genom en stark och kraftig
organisation är det arbetarklassen möjligt att
skapa sig en bättre och drägligare tillvaro?
Nej!
Inom avsevärt många fack har
organisationen skapat fördelar åt sina medlemmar,
som, jämfört med förhållandena innan
dennas tillkomst, äro rent av häpnadsväckande.
Men ändå dröjer du textilarbetare med
att göra din organisation till den kraftiga
sådan, som den en gång varit. Tror du
kanske att textilfabrikanterna äro några
änglar gent emot andra arbetsgivare, så att du
därför ej behöver en kraftig organisation,
har du nog sannskyldigt bedragit dig. Du
behöver endast se på din avlöning öch
jämföra den med din arbetstid och du skall
finna att det finns mycket övrigt att önska.
Men det är nog många andra förhållanden,
som, om du ville känna dig själv som
människa, lätt skulle öppna dina ögon, så att
du såg hur illa du handlar såväl mot dig
själv och dina närmaste som mot dina
övriga klasskamrater, genom att du inte
organiserar dig. “Eniga vi stå, söndrade vi
falla“, heter en gammal känd term. Må
vi taga detta ad notam och skapa oss en
stark och kampduglig organisation, vilken
är mäktig att gå i strid för våra befogade
och rättmäktiga krav som människor. Men
må vi också se till att vår organisation
uppehälles av en bestående och icke
tillfällig entusiasm, ty blott genom den
förstnämnda skall det vara möjligt att ernå vårt
slutliga mål: arbetarklassens befrielse från
slaveri och förtryck.
Vitalis.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
