Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 3. Sept. 1917 - Syndikalismen, av Textyrius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SYNDIKALISMEN.
Fackföreningsrörelsen kan, internationellt
betraktad, efter karaktärsegenskaperna
särskiljas i trenne delar, anglosaxisk, germansk
och romansk. Den anglosaxiska delen av
rörelsen har sitt rotfäste i England och
Amerika; den germanska i Tyskland,
Österrike, Holland, Schweiz, Finland och i de
Skandinaviska länderna; den romanska
särskilt i Frankrike, Italien och Spanien.
Den anglosaxiska är den ursprungliga
och även grundläggande delen av hela
fackföreningsrörelsen med rötter i det engelska
skråväsendet, av vilket den ännu bibehåller
vissa karaktärsegenskaper. De markantaste
dragen äro: liberal struktur med matt
politisk läggning i verksamhet och aktion;
reserverad för att ej säga isolerad hållning
till den kontinentala fackföreningsrörelsen;
delning i yrkeslärda och icke yrkeslärda
medlemmars föreningar inom samma yrke eller
fack och varigenom även arbetarklassen är,
socialt och ekonomiskt, delad i två delar.
Den germanska delens mest
framträdande drag äro: stark socialdemokratisk
läggning, konsolidering, ekonomiskt stärkande i
aktionsavseende, självhjälp och hävdande
av principen att de sämsta arbetsvillkoren
skola förbättras i första hand och utan
avseende på yrkesutövningen.
Den romanska delen av rörelsen har i
stort sett den germanska rörelsens
karaktärsegenskaper i den mån dessa kunna förena
sig med den romanska rasens psyke.
Oförenligheten är emellertid påfallande, vilket
rörelsen i de romanska länderna nogsamt
visar. De mest framträdande
skiljaktigheterna mellan germansk och romansk
fackföreningsrörelse är den senares relativa brist
på ekonomisk styrka oaktat ett motsatt
primärförhållande, d. v. s. relativt god
ekonomisk styrka hos medlemmarna; vidare en
revolutionär struktur, som nödvändiggör
underhållandet av helt andra aktionsteorier
än inom såväl den anglosaxiska som
germanska rörelsen.
Syndikalismen sådan den framträder i
Frankrike och även i övriga länder är en
ytterlig och tillika konsekvent yttring av
den romanska rörelsen enligt romanskt
psyke, d. v. s. fullkomligt fri från germansk
och anglosaxisk prägel. Att åsätta denna
yttring etiketten radikal fackföreningsrörelse
är sålunda fullkomligt falskt, då dess
konstruktion är byggd endast efter ett särskilt
framträdande psykologiskt drag hos den
romanska rasen. Enligt germansk och
anglosaxisk uppfattning är denna yttring
av fackföreningsrörelse av enbart primitiv
art, då den mer eller mindre ingått som ett
moment i hela fackföreningsrörelsens första
utvecklingsstadium.
Syndikalismens teorier och
aktionsmeto-der kunna av rent psykologiska orsaker
icke vinna fotfäste hos de germanska och
anglosaxiska arbetarna. Deras psyke är
nämligen något annorlunda beskaffat:
förberäkningen och eftertänksamheten skärpes
genom ett lugnare temperament.
Vid endast ett hastigt granskande
av syndikalismens teoretiska lärobyggnad
Nir 3, 1917.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
