Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 4. Dec. 1917 - Pappersgarn - Ullproduktionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
44
TEXTILARBETAREN
Pappersgarn.
Vid framställning av pappersgarn förfar man på
så sätt att papperets styrka och seghet, egenskaper
som äro av den största vikt, först prövas på därtill
enkom konstruerade, sinnrika maskiner. Därefter bli
de på skärmaskiner fördelade i långa remsor av olika
bredd, allt efter trådens önskade grovlek, och dessa
remsor rullas ihop på samma sätt som telegrafremsor,
i rullar om cirka 30 cm. diameter. Vid själva
spinnandet äro två olika system i praktiskt bruk. Vid
det ena användes den s. k. tallriksspinnmaskinen,
som. har sitt namn av den tallriksliknande behållare
vari de nämnda rullarna anbringas.
Tallriken eller tonen blir med tillhjälp av ett
drivhjul satt i en mycket snabb roterande rörelse,
varvid pappersremsorna snos hårdare och lösare, allt
efter önskan. Pappersremsorna fuktas för att lättare
låta sno sig till tråd. På detta sätt frambringas en
vara som fullt ersätter segelgarn, liksom den kan
användas till fabrikation av drivremmar m. m.
Det andra slagets spinnmaskin är
ringspinnmaskinen, som mycket liknar bomullsspinnmaskinen och
huvudsakligen finner användning då det är fråga om
att framställa finare garn. Med tämligen ringa
kostnad kunna de vanliga spinnmaskinerna förändras så
att pappersgarn kan spinnas på dem, vilket har givit
många tyska spinnerier en välkommen anledning att
upprätthålla driften genom att inrikta sig på
tillverkning av pappersgarn.
Omedelbart efter krigets utbrott uppstod brist på
jute i Tyskland, varför man där började tillverka
säckar, som användas i lantbruket och industrin, av
pappersgarn. Likaså vävdes presenningar och andra
grova varor därav samt en mängd sandsäckar till
skyttegravarna.
Nu har den tyska textilindustrin övergått också
till att framställa klädningstyg av papper, visserligen
blandat med bomull. Särskilt till arbetskläder ersätter
det sålunda framställda tyget fullkomligt bomullstyg,
påstås det.
Vid vävning av pappersgarnet går man tillväga
ungefär på samma sätt som vid vanlig
bomullsvävning, varför också de fiesta vävstolar med ytterst
ringa omkostnader låta ändra sig så att de kunna
användas för ändamålet.
I övrigt lär ha uppfunnits en metod varigenom
man kan spinna direkt av pappersmassan och sålunda
undgå den omväg som de skurna pappersremsorna
faktiskt beteckna. På detta sätt skulle naturligtvis en
god del arbetskraft inbesparas.
Ullproduktionen.
I alla de krigförande länderna har man
en stark känsla av att stora svårigheter
komma att uppstå vid anskaffningen av
tillräckliga mängder ull. Man har därför
gripit till skarpa åtgärder för att spara på
ullen. Konfektionsföreningen i Paris har
antagit en förordning enligt vilken ej mer
än 4’/2 meter tyg får användas till en
ylledräkt under vintern 1917 — 1918. Till
jämförelse kan anföras att maximimåttet 1915—
1916 var 8 meter och 1916—1917 NR
meter. I Frankrike är dessutom påbjudet att
yllevaror i största möjliga utsträckning
skola ersättas med andra, särskilt sidenvaror.
Frankrikes import av ull under tiden
1914—1916 belöpte sig till resp. 206,861,
65,163 och 77,509 ton. Den inhemska
produktionen år 1912 anslogs till 35
miljoner kg. Sedan dess har en väsentlig
minskning inträtt på grund av fårbeståndets
nedgång från 16,131,000 stycken år 1913
till 10,845,000 i slutet av 1916.
I England beslagtogs år 1916 alla
förråd av inhemsk ull till förmån för armén.
Englands hela ullproduktion uppgår årligen
till cirka 120 miljoner pund. För ullen
betalade regeringen ett pris som med 35 %
översteg det normala. Emellertid fann man
att det fördelaktigaste materialet för
framställning av khaki var en blandning av
engelsk ull och ull från kolonierna.
Regeringen beslöt därför uppköpa Nya Zeelands
och Australiens ullproduktion för ett pris
som med 55 % översteg priset före kriget.
Även Sydafrikas produktion lade
arméförvaltningen beslag på, varför endast
Sydamerikas marknad stod öppen för den fria
handeln. Rådande tonnagebrist lade
emellertid hinder i vägen för import till de
neutrala länderna.
I slutet av år 1916 noterades australisk
merinoull 50 °/o °ch crossbred-ull 30 °/0
högre pris än i dec. 1915. Trots ett
stigande behov sjönk ullproduktionen i
Australien med 340,000 balar medan exporten
nedgick med endast 216,000 balar.
Medan mängden av den ull som från
Australien och Kaplandet utföres till Europa
och Amerika hållit sig stabil under de
senaste 10 å 12 åren har priset sedan 1914
stigit med nära 100 %■
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
