Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 4. Dec. 1917 - Ur en historik om den svenska fåraveln - Svenska fåravelsföreningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
T E XT IL AR B ET AR E N
45
Ur en historik om den svenska
fåraveln.
I ett betänkande som förra året avga.vs av
lant-bruksstyrelsens sakkunniga om åtgärder för
åstadkommande av en förbättrad ullproduktion i Sverge,
finnes inrymd en intressant historik om fårskötselns
historia, varur vi hämtat följande:
Till och med så långt tillbaka i tiden som till
den förste Vasakonungens regering — och möjligen
än längre tillbaka — har ett stort intresse visats får
och fåravel.
Att emellertid den då befintliga lantrasen icke
måtte ha fyllt de berättigade anspråk som kunnat
ställas på en fårras synes med all tydlighet framgå
därav att Gustav Vasa år 1547 låtit giva befallning
till sin fogde, Germund Svensson, att från Tyskland
anskaffa några “rumpefaar“ till kungsgårdarna på
Öland. Gustav Vasa hade en särskild förkärlek för
fåravelns förädling, vilket tydligt nog framgår av
hans brev, vari omtalas huru rasdjur förskrevos från
utlandet; och de utomordentligt omsorgsfullt förda
räkenskaperna från den tiden vittna om att icke
allenast han själv utan även hans söner underhöllo ganska
stora hjordar av icke allenast svenska utan även
engelska får vid Stockholm, Uppsala, Gripsholm, Ekolsund,
Linköpings, Hovs, Ottenbys m. fl. kungsgårdar.
Ett får betalades med en krona, ett svin med
3 å 4 kronor. Fårstocken beräknades i Sverge år
1571 till 404,000 st.
Intresset för fåraveln visade sig även vara stort
hos många av de efterföljande regenterna.
Fårskötseln fick dock ett icke anat uppsving när
Jonas Alström — sedermera adlad, då han kallade sig
Alströmer — efter 16 års vistelse i England 1723
återkom och bosatte sig i Sverge. Ty för att kunna
erhålla god och lämplig ull till de av honom i
Alingsås uppsatta spinnerier och väverier skydde han
inga uppoffringar när det avsågs att anskaffa lämpliga
fårraser från främmande land. Han införskrev därför
olika raser från England, Texel, Ejderstedt, Portugal,
Spanien och Sardinien.
På Hovgården i Östergötland hade J. G. Swartz
1856—57 gjort en jämförande beräkning mellan
kornas och fårens avkastning och funnit, att får under
vanliga förhållanden betala sitt foder lika bra som
kor. Fårstammen på Hovgården utgjordes av 700 st.
något långulliga, medelfina tyska får, härstammande
från Mecklenburg.
Ännu 1883 sökte man vid länets lantbruksmöte i
Linköping att väcka intresse för fåren.
Alla ansträngningar visa sig dock fruktlösa. Den
rationella fårskötseln trängde aldrig ned till allmogen.
År 1831 inrättades ett särskilt ullkontor i
Norrköping för att mottaga ull till bedömning oeh sortering
efter den i Tyskland av fabrikanterna använda skalan
samt till försäljning eller belåning mot en låneränta
av 4 procent.
Vid ullkontoret hade till direktör antagits en
skicklig ullhandlare, Louis Centner från Sachsen, och
till hans medhjälpare en vid sortering van arbetare
från samma land. Att denna anordning skulle ingiva
förtroende och ullmarknaden vinna tillslutning var ej
mera än naturligt. Den till ullkontoret och
ullmarknaden införda ullen ökades också i mängd för varje
år. Vid den första marknaden 1831 inlämnades
20,000 skålpund (8,500 kg.) ull, 1832 omkring
40,000 skålpund (17,003 kg.). 1833 steg mängden till
.200,000 skålpund (85,014 kg.) för att 1837 slå
rekordet med 240,000 skålpund (102,017 kg.).
Marknaderna eller “ullriksdagarna“, som de ock
kall.des, blevo synnerligen talrikt besökta och än
mera ökade presidenten Poppius intresset för dessa
möten därigenom att han till dem förläde de
SMimankomster med framstående schäferiägare,
tek-nici, köpmän och fabrikanter som han förut hållit i
Kommerskollegium.
Under ullmarknaden 1832 i Norrköping hölls ett
sammanträde under presidenten Poppii presidium, för
att få utrönt hur regeringens åtgärder till ullkulturens
främjande slagit ut. Härvid sökte talarna överbjuda
varandra i lovord över den öppnade ullmarknaden,
vilken helt enkelt betecknades som “den största lycka”
som kunnat träffa ullproducenter och fabrikanter.
Som exempel på betydelsen av goda
kommunikationer må anföras, att då Norrköping 1833 hade mera
ull än vad som kunde säljas klagades i Borås över
brist på ull och Älvsborgs läns södra
hushållningssällskap ingick till k. m:t med anhållan om
anordnande av en ullmarknad i Borås, vilken dock ej vann
k. m:ts bifall. Ullmarknaden i Norrköping fick
sedermera röna bristande intresse och ullmagasinet
upphörde 1877.
Svenska fåravelsföreningen
torde vara en bland de nyaste
organisationerna i vårt land, även den, som så mycket
annat, en frukt av kriget och därav följande
krisläge. Den har till uppgift att befrämja
fåraveln efter modärna odlingsprinciper.
En stor uppgift, då denna odling försiggår
fullkomligt principlöst. Med en rationell
inhemsk fåravel skulle avsevärda summor,
som nu gå till utlandet, stanna inom
landet. För ett gott resultat kräves emellertid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
