Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 1. Febr. 1918 - Förtroendemannen, av Textyrius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2
T E XTIL ARB ET ARE N
in på organiserandet av de samlade
skarorna. Härefter tog förhandlingsarbetet vid
och vilket numera är det väsentligaste och
även det viktigaste av hans arbete. Till
närmaste motpart i detta sitt arbete har
han de mest kvalificerade krafterna på
arbetsgivaresidan. Att numera kunna givande
fylla uppgiften som en god förhandlare på
arbetarsidan förutsätter dels en mångårig
träning och erfarenhet och dels personliga
förutsättningar.
Korandet av en förtroendeman har skett
och måste ske enligt principen om naturligt
urval. Till den posten blir ingen
disponibel genom några examina. Betraktar man
urvalet på grundvalen av personlig
kännedom kan man konstatera, att de för
uppdraget korade stått bland de främsta i
arbetet på verkstaden eller fabriken; att de
tack vare en stark ställning i arbetet
kunnat företräda sina kamrater i deras
förhållande till arbetsgivaren och att de sålunda
från början gått i brechen för den fackliga
rörelsen.
Kommittenternas fordringar på
förtroendemannen i hans egenskap av företrädare
har givetvis stegrats med rörelsens
stabili-cering, medlemmarnas högre skolning och
organisationernas ökade omfattning. I
rörelsens början gällde det huvudsakligast för
honom att äga en talande tunga och en
god förmåga att personligen övertyga sina
kollegor om sammanslutningens idé och
nödvändighet. Nu äro anspråken betydligt
högre. Huvudbetingelserna för ett
tillfredsställande fyllande av anspråken är en
tillkämpad förmåga att muntligt, enskilt och
offentligt, klarlägga med arbetet
sammanhörande angelägenheter; att i stilistiskt
avseende besitta rätt avsevärd färdighet samt
vara förhandlingsduglig. Vi säga
tillkämpad förmåga, och med all rätt. Mellan
gränsen för en bristfällig folkskolebildning
till möjligheten av en nutida förtroendemans
arbetsprestation ligger en arbetskamp, som
i de flesta fall är större än de flesta
män
niskors. Vidare, och ej minst, kräves en
fysisk uthållighet, som icke sviker vid även
de största påfrestningar. Att sitta på
järnvägståget en hel natt och omedelbart
därefter vid förhandlingsbordet en hel dag, hör
icke till sällsyntheterna i en förtroendemans
arbete. Onödigt torde vara att nämna en fast
och omiftlig karaktär, utan vilken egenskap
han icke kan anses disponibel för uppdraget.
I sin egenskap av förtroendeman står
han klämd mellan tvenne parter, säljaren
och köparen av arbetskraft. Alltså motsatta
intressen. En likartad ställning innehar
ingen annan, och den är, som var och en
bör förstå, föga avundsvärd. Arbetet avser
att pressa ur den ena parten det mesta
möjliga för den andras räkning. Att utföra
detta arbete så att båda parterna känna sig
tillfredsställda ligger självfallet utom all
mänsklig förmåga. Följden blir att
förtroendemannen icke kan räkna med samma
stöd för sitt arbete, som vilken annan som
hälst som endast har en part att utföra
arbetet för. I denna sin ställning bär han
sin tyngsta börda, och vilken kan bäras
därigenom, att hans närmaste i arbetet,
ledningen, som förstår hans arbete, står som
det fasta stödet. Utan detta stöd, och utan
en varm kärlek till sitt arbete, skulle han
finna sig bättre bland näringarna även
under de hårdaste villkor.
Vi vilja icke uraktlåta att redogöra något
för de ekonomiska villkoren. Och vi tro
oss därmed i någon mån kunna skingra en
del meningar grundade på missförstånd.
Arbetarnas motståndare vilja så gärna
sprida och vidmakthålla den tron, att
arbetarnas förtroendemän åtnjuta löner som
skrivas med femsiffriga tal och bland arbetarna
vill den meningen gärna hålla i sig, att
lönerna äro allt för feta. Så är emellertid
icke förhållandet. Förtroendemannens
lönevillkor äro icke ens så höga som den unga
bokhållarens, renskrivarens eller verkbasens
i vilket som hälst företag. De kunna ej
vara lägre än de äro.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
