Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 1. Febr. 1918 - Förtroendemannen, av Textyrius - Den nya olycksfallsförsäkringslagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4
T E XTIL ARB ET ARE N
Merkostnad i % för:
År 1915 _____________ 23 %
„ 1916 _______________ 41 o/0
„ 1917 ––––––– 55 %
I genomsnitt 1915—1917 _______________ 39 %
Oaktat den oerhörda prisstegringen
under 1915—1917 har totalökningen hållits
nere till i genomsnitt 39 %.
Vi äro också i tillfälle att på statistisk
grundval angiva lönen pr arbetad timme,
men uraktlåta detta. Så mycket vilja vi
dock ha sagt, att när skäligt procenttillägg
beräknats för övertids-, sön- och
helgdags-arbete så återstår en timlön, som är
betydligt lägre än många arbetares.
Textyrius.
Den nya olycksfallsförsäkringslagen.
Den 1 januari 1918 trädde, som bekant,
den nya lagen om försäkring mot
olycksfall i arbete, antagen av riksdagen den 7
juni 1916, i gällande kraft. Jämfört med
den gamla lagen tillförsäkrar den nu
gällande lagen betydande fördelar, rörande
ersättning vid olycksfall och sammanhängande
spörsmål.
En del handböcker om lagen ha
utgivits, innehållande såväl själva lagtexten som
förklaringar på hur de olika bestämmelserna
skola tolkas. En av dessa böcker, vilken
vi särskilt vilja rekommendera, är utgiven
av Tidens bokförlag och författad av
riksdagsman O. H. Waldén. Häftad kostar den
kr. 1: — och inbunden kr. 1: 50.
Vi skola här angiva huvudinnehållet i
några av lagens viktigaste bestämmelser.
1. Försäkringsplikt.
Till skillnad från den gamla lagen
angående ersättning för skada till följd av
olycksfall i arbete, vilken ålade arbetsgivare
viss ersättningsskyldighet efter karenstiden,
60 dagar, stadgar nu den nya lagen
försäkringsplikt efter karenstiden, som avkortats
till 35 dagar. Dessutom åligger det
arbetsgivare att under karenstiden redan från
första dagen efter olycksfallet — såvida till
följd av olycksfallet arbetsoförmåga varat
minst tre dagar — utbetala ersättning till
den skadade med visst belopp och ävenså
att bekosta läkarevård och läkemedel.
Den egentliga striden mellan arbetare- och
arbetsgivareintresset gällde den s. k. karenstiden. Den
gamla lagen stadgade en ersättningslös tid (karenstid) av
60 dagar efter olycksfallet och därefter endast
ersätt-ningsplikt, utgående med 1 kr. pr dag.
Arbetarerepresentanternas ståndpunkt var att försäkringsplikt
skulle stadgas fr. o. m. första dagen efter olycksfallet
och sjukpenningen utgå med två tredjedelar av den
dagliga arbetsförtjänsten, medan arbetsgivarehögern,
företrädd av Sv. Arbetsgivareföreningens direktör, Hj.
von Sydow, fordrade att under de första 60 dagarna
skulle stadgas endast ersättningsplikt, utgående med
kr. 1: 50 pr dag för män och 1 kr. för kvinnor.
På denna punkt blev det en kompromiss mellan
arbetare- och arbetsgivareintresset. I den nya lagen
finnes visserligen ingen ersättningslös tid om
arbetsoförmågan överskrider 3 dagar, men under de
första 35 dagarna stadgas endast ersättningsplikt och
först fr. o. m. 36:te dagen efter olycksfallet inträder
försäkringsplikt.
Ersättningsplikten är dock endast ett provisorium
och upphör då den obligatoriska sjukförsäkringen blir
genom lag ordnad, vilket en kommitté för närvarande
arbetar på.
2. Försäkringsanstalter.
Försäkringen äger rum i
riksförsäkrings-anstalten; dock att, där för ändamålet
bildats sådant ömsesidigt
olycksfallsförsäk-ringsbolag, vars delägare äro arbetsgivare
och för vars förbindelser delägarna svara
med obegränsad personlig ansvarighet,
försäkringen av delägares arbetare må äga rum
i detta bolag.
3. Varje arbetare är försäkrad.
Varje arbetare är enligt lagen försäkrad
för skada till följd av olycksfall i arbete.
Därom är i lagens första paragraf anfört,
att envar arbetare är, där ej annorlunda
stadgas, enligt denna lag försäkrad för skada
till följd av olycksfall i arbetet. Om
kostnaden för försäkringen anföres i samma
paragraf att densamma bestrides med bidrag
av statsmedel till omkostnaderna, genom
försäkringsavgifter, som erlägges av
arbetsgivaren.
4. Vilka anses såsom arbetare?
Med arbetare förstås envar, som mot
avlöning användes till arbete för annans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
