Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 1. Febr. 1918 - Den nya olycksfallsförsäkringslagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TEXTIL ARBETAREN
5
räkning utan att i förhållande till honom
vara att anse såsom självständig företagare,
så ock envar, som för vinnande av
yrkesutbildning utan avlöning utför dylikt arbete.
5. Vilka anses såsom icke arbetare?
Som arbetare anses däremot icke den,
som utför arbetet i sitt hem eller å
arbetsställe, som av honom bestämmes, ej häller
arbetsgivarens barn och föräldrar i
förhållande till honom, ej häller den, vilkens
avlöning hos arbetsgivaren, för år räknat,
överstiger fem tusen kronor, ej häller
minderårig, som icke fyllt tolv år, ej häller den,
som av tillfällig anledning användes till
arbete av någon, som eljest ej använder
arbetare.
Utom dessa, som här ovan förklaras för
icke arbetare och därför ej häller komma
med i försäkringen, äger konungen från
till-lämpningen av lagen undantaga arbetare, som
användes till arbete för statens eller
kommunens räkning och vilka på grund därav
tillförsäkrats ersättningar vid olycksfall i
arbete, som finnes väsentligen motsvara
ersättningarna enligt lagen.
Arbetarnas representanter hade fordrat att lagen
även skulle omfatta hemarbetarna. Detta yrkande var
icke upptaget i ålderdomsförsäkringskommitténs förslag.
6. Vilka anses såsom arbetsgivare?
Med arbetsgivare förstås envar, för
vilkens räkning sådan arbetare användes till
arbete, utan att mellan dem står någon
tredje person, vilken såsom självständig
företagare åtagit sig att ombesörja arbetets
utförande.
7. Ersättning vid olycksfall.
Ersättning till genom olycksfall skadad
arbetare skall under karenstiden (35 första
dagarna efter olycksfallet) utbetalas av
arbetsgivaren. Den obligatoriska
försäkringen gäller således ej under karenstiden,
men är den arbetsgivare, hos vilken
arbetaren är anställd, ersättningsskyldig vid
inträffat olycksfall. Denna ersättning skall
utgå enligt följande:
a) en krona, om den skadade, jämlikt
lagen om allmän pensionsförsäkring, påförts
pensionsavgift med tre kronor;
b) en krona tjugufem öre, om
pensionsavgiften utgör fem kronor;
c) en krona sjuttiofem öre, om
pensionsavgiften utgör åtta kronor;
d) två kronor femtio öre, om
pensionsavgiften utgör tretton kronor.
Två kronor femtio öre är sålunda den
högsta ersättning som kommer att utgå
under karenstiden.
8. Om ersättning ej lämnas.
Om den ersättningsskyldige
arbetsgivaren skulle vara insolvent eller den skadade
av annan anledning icke utfår ersättningen,
utgives densamma av den
försäkringsinrätt-ning, i vilken hans arbetare äro försäkrade
enligt lagen. Försäkringsinrättningen får
sedan för sin del söka utfå ersättningen av
arbetsgivaren.
9. De obligatoriska försäkringsbeloppen.
Efter de trettiofem första dagarna efter
inträffat olycksfall eller fr. o. m. den
trettiosjätte dagen träder den obligatoriska
försäkringen i kraft. Och då utgår ersättning
enligt följande grunder:
a) erforderlig läkarvård jämte läkemedel
och andra till arbetsoförmågans höjande
nödiga hjälpmedel, såsom kryckor, enklare
konstgjorda lemmar, glasögon och dylikt;
b) sjukpenning för varje dag, utgörande
vid förlust av arbetsförmågan ett belopp,
motsvarande två tredjedelar av den
skadades dagliga arbetsförtjänst, och vid
nedsättning av arbetsförmågan det lägre belopp
som svarar mot nedsättningen; dock att
sjukpenning ej utgår, där ej arbetsförmågan
blivit nedsatt med minst en fjärdedel;
c) om olycksfallet, efter upphörande av
därav förorsakad sjukdom, vare sig denna
varat trettiofem dagar efter olycksfallet eller
icke, medfört under längre eller kortare tid
bestående förlust eller nedsättning av
arbetsförmågan:
livränta under tiden å ett årligt belopp,
motsvarande vid förlust av arbetsförmågan
två tredjedelar av den skadades årliga
arbetsförtjänst, och vid nedsättning av
arbetsförmågan det lägre belopp, som svarar mot
nedsättningen; dock att livränta ej utgår,
där ej arbetsförmågan blivit nedsatt minst
en tiondedel.
Som framgår av ovanstående skall ersättningen
vid full arbetsoförmåga utgå med två tredjedelar av
den skadades dagliga arbetsförtjänst. Ersättningen,
som utgår även för sön- och helgdagar, beräknas till
Vass av den skadades årsavlöning. Dock så att om
den årliga arbetsförtjänsten överstiger 1,800 kr., tages
det överskjutande beloppet icke med i beräkningen,
samt att, om den årliga arbetsförtjänsten understiger 300
kr., skall den beräknas till detta belopp. Om en
ar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
