Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 2. Juni 1918 - Åttatimmarsdagen, av Textyrius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
18
T E XTIL ARB ET ARE N
en gång till — det blir arbetarklassen i de
olika länderna som i första hand
konsumerar de billiga produkterna. Arbetstidens
längd liksom arbetslönens storlek är och
förblir sålunda ett internationellt spörsmål,
som i stort sett alltid kommer att stå i
relation till den internationella arbetarklassens
krav på livet samt dess förmåga att
tillgodose dessa.
Sedan många tiotal år tillbaka har den
delen av den internationella arbetarklassen,
som bildat och upprätthållit den
arbetsvillkoren reglerande verksamhet, som
inrymmes i de fackliga organisationerna, framfört
och hävdat kravet på en begränsning av
arbetstiden till högst åtta timmar pr dygn.
Åtta timmars arbete, åtta timmars sömn och
lika många timmars vila och vederkvickelse,
anses vara en förnuftig uppdelning av
dygnets tjugufyra timmar.
Denna begränsning av arbetstiden är
ännu ej internationellt fastställd, men ett
närmande har skett för varje år som gått.
Och frågan är huruvida ej avståndet nu är
så kort, att åtminstone de länder, som själva
framställa sina tekniska hjälpmedel och som
äga en högt uppdriven produktionskraft,
utan vidare kunna våga risken att tillämpa
åttatimmarsdagen. Vi tro det.
En arbetstid av åtta timmar pr dag,
varmed förstås 48 timmar pr full arbetsvecka,
är ej längre en kort arbetstid. För omkring
en mansålder tillbaka, då tolv timmar var
normal arbetstid, och arbetstempot långsamt,
kunde åtta timmar med fog betraktas
såsom en kort arbetstid. Rimligare än nu
har kravet på åtta timmars arbetsdag
säkerligen aldrig varit, men det oaktat torde
motståndet vara lika kraftigt som någonsin.
Utan krigets mellankomst skulle även
genomförbarheten under en nära liggande tid
varit mera tryggad än förut. Även på detta
viktiga spörsmål har kriget lagt en
kvävande och därmed återhållande tyngd.
Säljaren av livets viktigaste vara, den
mänskliga arbetskraften, på vars
ändamåls
enliga förbrukning släktets fortbestånd
beror, kan med stöd av matematiskt hållbara
bevis säga, att produktionen numera
mycket väl förmår fylla ett normalt
konsumtionsbehov med en arbetstid av åtta
timmar pr dag; att denna begränsning är
socialt och hygieniskt nödvändig samt
social-ekonomiskt sett mera vinstgivande än den
längre arbetstiden.
Även om köparens skäl för sitt motstånd
till begränsningen äro obestridliga får han
dock ej glömma, att en uppriktig vilja och
en god arbetsledning i förening med
teknikens senaste rön bilda en bred marginal
med en stor fond av tillgänglig reservkraft
för konkurrensens uppehållande. Härtill
kommer det högre mått av arbetsprestation,
som ofelbart följer av ett ändamålsenligare
utnyttjande av den levande arbetskraften.
Denna internationella fråga är av den art,
att dess lösning måste ske nationellt. Det
gäller sålunda för varje land att i
förhållande till förefintlig förmåga ständigt sträva
fram i riktning mot arbetstidens
begränsning, ej allenast till åtta utan till ännu färre
timmar. Och kravet på kortare arbetstid
bör för arbetarna i alla länder alltid vara
ett av deras viktigaste krav, för vilket de
äro redo att sätta in all den kraft, varöver
de förfoga.
Textyrius.
Du skall tillhöra fackföreningen emedan
du därigenom alltid har möjligheter att
hävda din rätt gent emot arbetsgivaren
och dennes ställföreträdare.
Fackföreningen är alltid redo att gripa
in, påtala och ordna sådana förhållanden,
som’ uppstå genom orättvis
arbetsfördelning, brott mot gällande arbetsavtal och
trakasserier från arbetsledningens sida.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
