Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 2. Juni 1918 - Kvinnorna och fackföreningsrörelsen, av Amanda Frösell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TEXTILA RB ET AREN 19
Kvinnorna och fackföreningsrörelsen.
Medan männen alltjämt arbeta på att
genom fackföreningarna stärka sina vunna
positioner gent emot kapitalet, stannar
kvinnorna fortfarande långt, långt efter. I
tider av nöd och förtryck låta de sig
alltjämt ej övertygas om nödvändigheten av
solidaritet, utan låta fortfarande
hungerpiskan vina över svidande skuldror.
När skola kvinnorna vakna för sitt eget
elände, vakna för att inse sitt
människovärde?
Det är inte nog att kvinnorna erhålla
arbete inom industrin, de måste också se
till att de få betalt för detta arbete så att
de kunna existera. När en arbetsgivare i
dessa tider, då allt är så oöverkomligt dyrt,
betalar en arbeterska tolv kronor i veckan
för nio timmars dagligt arbete, då kan man
utan överdrift säga att arbetsgivarna frossa
på billig arbetskraft.
Det har likväl hänt, att när arbeterskor
försökt genom att strejka skaffa sig bättre
villkor, det funnits gott om arbetsvilliga
kvinnor som gärna gått för usel lön och
uppträtt som strejkbryterskor, förrädiskt mot
den klass de tillhöra.
Skam över dessa kvinnor och deras
förnedrande gärning!
Deras gärningar sätta Judasmärket på
deras pannor, söm förråda och sälja sina
klassystrar åt kapitalet och svälten.
Kvinnor, stanna en stund och begrunda
er ställning! Se er omkring och skaka på
bojorna! Ni ha länge nog gått kapitalets
ärenden. Det är på tiden att stiga upp
och arbeta på frigörelsen från fattigdomen
och nöden.
Då arbetargrupper vid större verkstäder,
där företrädesvis män arbeta, vetat att
till-tvinga sig jämförelsevis drägliga lönevillkor,
stå de mindre arbetsplatserna och
kvinnorna alltjämt, inte vid, utan långt långt under
svältgränsen i löneförhållanden. Varpå kan
detta bero? På dåliga konjunkturer för
arbetsgivaren? Eller mindre inkomster för
bolagen och den enskilda arbetsgivaren? —
Ingalunda.
Arbetet drives under högtryck med
förlängd arbetstid på en hel del platser, och
den officiella statistiken visar inga dåliga år
för arbetsgivaren. Här endast några siffror
rörande vinsten i vissa företag under 1916
och 1917:
1916 1917
Sockertrusten ___ kr. 9,371,800 14,815,100
Rederiaktieb.Svea „ 3,942,200 11,384,500
Rederia.-b. Nord-
stjärnan ________ ,, 4,963,400 8,490,500
Emissionsa.-b.___ „ 1,786,700 4,108,100
Kramfors aktieb. „ 920,000 2,352,200
Sv. Tändsticksf. „ 883,900 2,346,500
Oxelösunds rede-
riaktiebolag _____ „ 795,500 2,258,600
A.-B. Brovidentia ,, 456,000 2,246,100
Siffrorna tala för sig på ett ganska
belysande sätt, och man ser att det finns
pengar. Och ändå kan en arbetsgivare betala
så usla löner som nu sker.
Vems är felet? Arbetsgivarens tror ni.
— Visst inte. Felet är arbetarnas eget.
Arbetare och arbeterskor som under
nuvarande svåra dyrtider kunna gå och arbeta för
Svältlöner och tacka och krusa för att få
arbeta, de äro inte bättre värda.
Tror ni er arbetsgivare frivilligt kommer
och frågar er, om han får lov att öka på
lönen och förkorta arbetstiden? Ja, tror
ni det, så kan ni ju allt fortfarande vänta
på underverket. Tror ni det inte, så gå
genast in i er fackförening och se till att
förbättra er ställning. Icke sant, ni kan ju
inte leva på er lön? Att leva på sin lön,
är inte bara att dela rum med andra
personer eller hyra en sängplats i en vrå, att
få äta ett mål lagad mat om dagen och ha
några trasor att skyla sin kropp med.
Hur är det, det står i vår gamla
katekes om “vårt dagliga bröd“? “Allt vad
som tillhör livets uppehälle och nödtorft
såsom mat och dryck, kläder, föda, hus och
hem,“ och så är det en hel del till som
räknas dit, och det är ändå bara vårt
dagliga bröd, som jag är säker om att lönen
inte räcker till.
Men för att leva behövs mer än blott
dagligt bröd. Människor behöva nöjen,
vila och förströelse i andligt avseende och
detta få löneslavarna ej ens tänka på.
Varför skall blott ett fåtal människor ha
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
