Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 2. Juni 1918 - Kvinnorna och fackföreningsrörelsen, av Amanda Frösell - Arbetslösheten inom textilindustrin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20
TEXT ILAR BE T AREN
lov att leva, verkligen leva ett helt och fullt
liv, att njuta allt det goda och sköna
livet och naturen har att bjuda sina
människobarn? Ja, varför? Det blir visst alltid
en gåta såväl som livet självt, men vi kunna
då åtminstone fordra av det samhälle vi
höra till, att få leva. Det går inte som det
nu är ordnat, med arbetsgivare som fordra
allt, men ge så gott som intet.
Kvinnor, kom ihåg att det blir mera
svårt att existera, det blir dyrare att leva
för så gott som var dag som går. Och
det kommer att dröja åratal, innan vi
komma tillbaks till de förhållanden som voro
före kriget, om vi ens någonsin komma dit.
Det är inte lönt att ni vänta på bättre
tider och hoppas på dem. För
arbetsgivaren är det de bästa tänkbara tider nu.
Alltså gäller det för er att nu, just nu
försöka bättra er ekonomiska ställning. Uppskjut
inte tills i morgon med vad som ändå måste
göras. Gå dit du hör och bliv kvar där.
Fatta ett bestämt beslut och håll fast vid
det. Var trogen dig själv och din klass, och
du skall se att du går ljusare dagar och
tider tillmötes.
Numera är det ju en jämförelsevis lätt
sak att tillhöra en organisation, att vara
organiserad.
För en 25—30 år sedan fick
arbetareklassen slåss för den rätten; då var det
inte bara lönefrågor och kortare arbetstid
saken gällde, utan också rätten att tillhöra
sin organisation. Nu är denna rätt erkänd
och respekterad och det har gått så långt
att en hel del arbetsgivare hällre ha
organiserat folk i sin tjänst än oorganiserat,
emedan de förra visat sig i många fall
vara mera ordentliga och pålitliga.
Hela vår modärna arbetarrörelse är ju
i grunden byggd på fackföreningsrörelsen,
det är den som är den fasta hörnstenen
i hela den solida byggnad som heter
socialdemokratin, och som vetat att tilltvinga
sig en aktad position inom stat och
kommun.
Bakom fackföreningarna stå förbunden
och bakom dem, som ett alltomfattande
bindande helt, står Landsorganisationen. Inom
Landsorganisationen finnes genom sina
respektive fackföreningar anslutna i
närvarande stund tusentals män och kvinnor, som
skulle kunna berätta er, oorganiserade,
vilken nytta och stöd de haft genom att
tillhöra sin organisation.
Det skulle taga allt för lång tid att
genom påtagliga siffror visa resultatet av
deras arbete, och denna lilla agitationsartikel
är inte avsedd för siffror som kunna fås på
andra håll.
Vad jag velat är att väcka kvinnorna till
eftertanke. Att få dem att inse att de ha
rätt till ett annat liv än endast träldom, och
som lön för den, svält och umbäranden.
Att de ha rätt att få om också endast en
glimt av sol och ljus och glädje i livet.
Amanda Frösell.
Arbetslösheten inom textilindustrin.
Staten bereder arbete under sommaren.
I skrivelse av den 28 februari 1918 till
regeringen hemställde statens
arbetslöshetskommission om utanordnande av 2
miljoner kr. för igångsättande instundande
sommar av arbeten för arbetslösa arbetare.
Ifrågavarande arbeten skulle avse
hjälpfo-derinsamling, skogsodling och dylikt.
I motiveringen framhöll kommissionen
bl. a. följande: I framställning den 4
december 1917 framhöll kommissionen,
huru
som inom textilindustrin uppkommit stor
arbetslöshet, som efter hand torde komma
att ytterligare ökas. Vidare påpekas, att
under vintermånaderna ringa utsikter
före-funnos att bereda de arbetslösa kvinnorna
och minderåriga, vilka inom ifrågavarande
industri utgöra flertalet, annat produktivt
arbete, varför de för sin utkomst vore
nästan uteslutande hänvisade till direkt
understöd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
