Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 2. Juni 1918 - Sverges textilindustri i äldre tid. VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
24
TEXTILARBETAREN
sidan densamma, om den lämnades åt sig
själv, uppenbarligen måste komma i ett
ytterst bekymmersamt läge.
För bedömandet av manufakturernas
förutsättningar under Karl XII:s tid har man
med hänsyn till det ovan sagda närmast
att klargöra, huruvida statens förhållande
till desamma i något hänseende
förändrades. Att icke kommerskollegium hade för
avsikt • att tillämpa några nya principer
i detta fall, framgår av dess förut citerade
berättelse angående “Commercesakerne" år
1697, där kollegiet bl. a. ingår på en
framställning av prohibitivsystemets betydelse
och nytta för rikets industriella utveckling.
Sålunda betonas, hurusom utbetalningar
för svenska varor stannade kvar i landet
och “genom handelns cirkulation på et eller
annat sätt komma honom själv tillgodo,
som det först utlagt hafwer". Den
förminskning av tullinkomsterna, som vållades
av de rådande importförbuden, vore ej
häller särdeles betydande, ty tullböckerna
utvisade, att kramvarorna representerade endast
en mycket oväsentlig del av ifrågavarande
inkomster i sin helhet, vartill komme, att
de finare manufakturerna endast sällan
kunde behörigen förtullas utan vanligen
smugglades in i landet trots all vaksamhet
från vederbörandes sida. Man kunde
vidare ej anse såsom en “båtnad eller nyttig
inkomst för Konungen, at hans
undersåta-res medel ginge till 1,000-detals utur
landet, och han allenast behölle deraf en
hundrade, eller mindre del, utan fast mera
lände till Konungents tjenst och Riksens styrka,
at Undersåtarena vore förmögne och kunde
nyttja medel och penningar til förmering,
och altid vid påfordran, när så anträngde,
secundera och bispringa publico". För
övrigt ansåg kollegiet, att den minskning av
intäkterna, som förmentes uppkomma
därigenom, att vissa varor till manufakturernas
bästa voro belagda med införselförbud eller
förhöjda tullsatser, väl kunde täckas genom
ett lämpligt anpassande av accisen och
stora sjötullen å de tillåtna importartiklarna.
Möjligheten härav syntes så mycket större,
som stora sjötullen för Sverge och Finland
under det senaste decenniet i trots av allt
mer utvidgade införselförbud stigit med
inemot 19 tunnor guld i förhållande till de
närmast föregående 10 åren.1
1 Jfr Flintberg: a. a. II: s. 134.
Huruvida Karl XII från början hyst
planer på ett upphävande av de bestående
införselförbuden, är tvivelaktigt men synes ej
alldeles osannolikt med hänsyn till
kom-merskollegii ivriga försvar för desamma.
Säkert är i varje fall, att konungen så
småningom med eller mot sin vilja fördes in
på denna väg, så att efterhand alla utrikes
tillverkningar mot tull blevo till införsel
frigivna. Förhållandet äger sin naturliga
förklaring i de finansiella svårigheter vari
Sverge invecklades till följd av konungens
långvariga och omfattande krigsföretag. Det
gällde här att spänna landets krafter till det
yttersta, och varhälst en omedelbar inkomst
stod att vinna, där måste den även tagas,
om än de allvarligaste national- eller
privatekonomiska betänkligheter
däremoUkun-de resas. Att det nu också blev slut med
de offentliga lånen och understöden till
ma-nufakturisterna, väcker ingen överraskning.
Alla tillgängliga medel måste disponeras
för rustningsändamål, och utbetalningar,
sor.i utan omedelbar fara syntes kunna
undvikas, inställdes.
Industrin stod således nu utan den
offentliga omvårdnad, som hittills varit dess
förnämsta sföd. Nödigt rörelsekapital kunde
ej uppbringas inom det utarmade landet,
och de förut allt annat än gynnsamma
av-sättningsförhållandena försämrades
ytterligare genom folkets^junkande köpkraft.
Upplösningen blev fullständig, sedan
manu-fakturisterna till följd av de täta
utskrivningarna i stor omfattning även förlorat sitt
arbetsfolk. Vid tiden för Karl XII:s fall kan
alltså som allmänt omdöme sägas, att den
under 1600-talet med mycket arbete och
stora kostnader skapade textilindustrin var
ödelagd eller endast fortlevde under de mest
tryckta och hopplösa förhållanden.
Textilarbetare! Känner du ansvar för
din familj och vill du medverka till
frambringande av bättre arbetsvillkor, då
ansluter du dig till Svenska
Textilarbetare-förbundet.
Vill du bli betraktad av kamraterna
som fiende och av arbetsgivaren som feg
och osjälvständig, då skall du ej ansluta
dig till Svenska Textilarbetareförbundet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
