Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 4. Dec. 1918 - Vi kvinnor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
52
T E XTIL ARB ET ARE N
Utan att begå någon orätt mot mannen
torde man kunna fasthålla vid, att hans
skaparegärning i mångt och mycket, och
speciellt det som berör kvinnan, fått en
ensidig prägel. Detta tack vare kvinnans
mycket ringa aktivitet och intresse även i fråga
om sådana spörsmål, vilka uteslutande
ligga inom hennes eget livsområde. Vi
kvinnor ha tyvärr en allt för stor benägenhet
att lämna allt avgörande i männens händer,
väl beroende på vår känsla av svaghet för
allt som kräver kraft och strid.
Det finns emellertid ett mycket viktigt
spörsmål, vilket i särskild hög grad bör
intressera oss kvinnor och för vilket vi böra
insätta all den kraft och energi, vi förfoga
över. Detta spörsmål berör ej endast oss
utan också männen, och ändamålet med
denna lilla uppsats skulle just vara att tala
något litet i denna fråga.
Spörsmålet gäller kvinnornas
ställningstagande i de fall, då de nödgas direkt
placera sig på männens verksamhetsområde
och varigenom deras sociala ansvar vidgar
sig betydligt.
Vi kvinnor äro säkerligen mera
benägna än männen i allmänhet tro, att vilja hålla
oss inom våra egna speciella
verksamhetsområden, särskilt det som bäst angives med
det vitt famnande ordet hemmet, men
kulturtillståndet har i detta som i så många
andra avseenden medfört ett från det
naturliga tillståndet avvikande nödvändighetsläge.
1 regel betrakta vi kvinnor vår verksamhet
utanför de för oss naturliga områdena
såsom övergångsstadier i livet. Vårt livsmål
är och förblir det naturen bestämt: vård
och fostran inom hemmets gränser.
Vad vi framför allt ha att iakttaga i vår
egenskap av självförsörjare på såväl våra
egna som på männens verksamhetsområden
är ett strängt och omutligt värdesättande av
vår arbetskraft. I detta avseende synda vi
kvinnor mycket, och varigenom vi med
naturnödvändighet ådraga oss männens förakt.
Kvinnan ur de burgna klasserna i samhället
uppträder på arbetsmarknaden ej mindre
osolidariskt än arbeterskan. Hur ofta
träffar man ej på kvinnor ur över- och
medelklassen, vilka efter mer eller mindre lång
skolutbildning taga anställningar på kontor,
i banker och liknande verksamheter mot
orimligt låga löner. Räknande med
gratis-uppehälle hos föräldrarna ägna de i regel
ej en tanke åt sina ensamstående och
självförsörjande systrar och ännu mindre åt
männen, vilka nästan undantagslöst äro
självförsörjare. Men även de i egentlig mening
självförsörjande bland oss äro behäftade med
detta antisociala karaktärslyte. Den allra
största anledningen att slipa bort detta lyte
ha givetvis arbeterskorna, särskilt
industri-arbeterskorna. Under mer än en halv
mansålder ha de manliga arbetarna inom alla
verksamhetsområden sökt värdesätta sin
arbetskraft genom det enda tänkbara medlet,
nämligen sammanslutning i kampdugliga
organisationer. Och vi kvinnor? Må
blyg-selns rodnad hölja våra kinder. Vi stå
ännu, i stort sett, fullkomligt oförstående
inför en daglig företeelse.
Vi söka vår utkomst inom nästan alla
näringsgrenar, även inom de mest
hälsovådliga, men låta arbetsköparna bestämma
priset på vår arbetskraft. Och då befinna
vi oss i ett så pass utvecklat tidsskede, att
man icke kan nämna en enda näringsgren,
där ej männen redan lagt en relativt stark
grundval för en effektiv sammanslutning,
färdig att när som hälst mottaga även
kvinnorna. Men vi dröja. Och varför?
Säkerligen torde kvinnan i lika hög grad som
mannen förstå, att det för en lycklig sam-,
manlevnad familjevis kräves organisation,
sammanhållning och solidaritet, att
motsatsen försvagar och upplöser familjelivet. Är
så förhållandet, vilket man icke har
anledning betvivla, då är det ej lätt att söka
orsaken till att kvinnan ej förmår se på
samma sätt, då det gäller en så viktig sak som
existensen, förutsättningen för
sammanlevnaden familjevis.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
