Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 2—3. Nov. 1919 - Syndikalister - Sverges textilindustri i äldre tid. XI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TEXT/LARBET AREN
25
sa genomgripande reformer. Varje försök
i syfte att genomföra de socialistiska
idéerna mot flertalets vilja vore här i Danmark,
där vi ha full frihet att verka för vår sak
inom lagens gränser, en kolossal dumhet
och skulle endast gagna reaktionen.
Därför tager den större delen av den danska
arbetarklassen bestämt avstånd från alla
socialrevolutionära tendenser. Att våra
ledare, ministrar, borgmästare, redaktörer,
riksdagsmän m. fl., folk med goda inkomster,
små idylliska sommarvillor och hyggliga
vinterbostäder, känna avgjort obehag vid
tanken ]>å att de skulle kontrolleras av
rödgardister med uppfällda bajonetter, är
mänskligt och förståeligt, men även vi
vanliga arbetare vilja säkert, i egenskap av
maktens utövare, föredraga vår jämförelsevis
godmodiga polis och militär, när de ledas av
socialdemokratiska ämbetsmän, framför en
upphetsad samling fanatiker, som endast
genom att utlösa den råa brutaliteten,
vilken den föregiver sig bekämpa, kunna
erövra makten.
Vi leva i en stor tid, men samtidigt
också i en farlig tid. Den röda böljan från
öster och söder berövar många deras klara
omdöme och söker uppsluka rättfärdiga och
orättfärdiga — med tillhjälp av ”gatans
parlament”.
Sverges textilindustri i äldre tid.
XI.
Frånsett spinnhusinrättningen
träffades vid 1723 års riksdag inga mera
anmärkningsvärda anstalter till industrins
upphjälpande. Den tid, varunder landet
åtnjutit fred, var ännu allt för kort för
att man skulle kunna tänka på bestämda
utvägar för hämmandet av den
främmande varuimporten, vilken man ju ett eller
annat år tidigare sett sig nödsakad att
befordra, och beträffande bästa medlen för
industrins understödjande rådde ännu
ingen samlad mening. Ständerna nöjde
sig därför med att i allmänhet uttala sin
anslutning till de av kommerskollegium i
dess memorial framförda synpunkterna
under uttalande av att kollegiet borde med
högsta flit vinnlägga sig om att icke blott
inrikes råvaror förädlades inom landet
utan även fabriker anlades för
bearbetning av utifrån komna varor. Vidare
skulle såväl de, som önskade insätta sina
kapital i industriföretag, som dugliga
arbetare uppmuntras genom lämpliga
privilegier, såsom lindringar i tullen, frihet
från kronoutskylder, borgerliga besvär o.
d., varjämte resestipendier borde beredas
unga industriidkaresöner för tekniska
studier utomlands.
Om alltså året 1723 icke blev av
större märklighet genom några ständernas
åtgärder till industrins allmänna
återupprättande, så utgör dock detsamma icke
desto mindre ett märkesår för
frihetstidens textilindustri. Det har i annat
sammanhang meddelats, att köpmannen
Jonas Alström nämnda, år ingick till
kommerskollegium med, ansökan om
privilegium för anläggandet av en yllefabrik i
Alingsås, liksom även att ifrågavarande
anhållan omsider vann regeringens bifall.
Då denne Alström dels på grund av den
enastående utveckling, som Alingsås
manufakturverk under honom uppnådde,
dels genom sin allmänna verksamhet för
fabriksnäringarnas höjande så
småningom kom att vinna anseende som sin tids
främste och initiativrikaste industriman,
torde närmast några notiser böra lämnas
rörande hans person och tidigare
framträdande.
Jonas Alström föddes i Alingsås den
7 jan. 1685 och var son till borgaren
Thore Carlsson och hans hustru, Annika
Gis-ledotter. Jonas började sin bana som
handelsbiträde i sin födelsestad samt hade
därefter anställning som renskrivare hos
stadssekreteraren i Vänersborg, varunder
fadersnamnet Thoreson utbyttes mot
Alström efter hemorten. Hans håg stod
emellertid till Stockholm, där han ägde en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
