Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 2—3. Nov. 1919 - Syndikalister
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 24
TEXTILARBETAREN
bekämpa dem en och en i enlighet med den
gamla härförarens devis: ”söndra och
härska”.
Den fackliga verksamheten måste tills
vidare betraktas såsom ett slags försäkring,
till skydd för arbetarna mot allt för
våldsamma svängningar i det ekonomiska livet
och plötsliga överfall från arbetsgivarna.
Som sådan är den också oumbärlig.
Just på grund av den fackliga rörelsens
nödtvungna passivitet har den politiska
delen av arbetarrörelsen fått sin stora
betydelse. Här är fri väg för socialismens idé;
med röstsedeln i hand kunna arbetarna i
kraft av att de äro flertalet erövra staten
och genom lagstiftning omdana den till ett
socialistiskt samfund, som giver största
möjliga lycka åt största möjliga antal
människor. Renodlade syndikalister äro
motståndare till den parlamentaristiska ordningen.
De äro motståndare till den gradvisa,
organiska utvecklingen av
samhällsinstitutionerna, som efter hand skall föra oss in i
socialismen. Den sociala revolutionen,
statskuppen, den direkta aktionen, är för dem
vägen till socialismen. Med ett slag skall
varje motstånd till arbetarklassens rätt till
den ledande ställningen i samhället slås ned.
Man förstår tankegången.
En arbetares liv är så kort; vi ha så
mycket tillgodo, det är så mycket vi ha att
kräva för oss själva. Vad gagnar det oss om
våra barnbarns barn komma att leva under
socialismens välsignelser. Nej, vi och de
våra skola nu avsluta ökenvandringen och
draga in i det förlovade landet. Det är
oroliga hjärnor och lidelsefulla hjärtan, som,
darrande av otålighet, längta efter frihetens
dag; bakgårdarnas bleka barn, som kräva
upprättelse för en tröstlös barndom och
ungdom i fabrikernas helvete. Det ärliga
hatet till allt förtryck, som framskapar
mi-litärvägrarna, vilka bokstavligen sätta livet
till och genom hungerstrejk giva uttryck
för sin övertygelse, kan endast avtvinga
respekt. Det är ingen slapp och slö ungdom,
som kan lämna en sådan kraftprestation för
en idé.
”Galenskapen är stor nog, men något
system är det ej.”
Vi halvgamla människor, vilkas första
ungdom inföll under provisorieåren, under
Estrups regemente, lyssna med en viss
sympati till dessa revolutionära toner. Också
vid den tiden drömde man ju om den
revolution, som skulle skaffa det danska folket
juni-grundlagen åter, göra slut på
provisoriets rättsbrott och samtidigt bana vägen fri
för socialismen. Över allt i landet bildades
skytteföreningar med resningen för ögonen,
och en kampberedd ungdom väntade endast
på tecknet att bestiga barrikaden. Men
tecknet blev aldrig givet, barrikaden aldrig
byggd och skotten aldrig avlossade.
Besinningen tog överhand hos ledarna, och de
försvunno, en efter en, även de mest
beundrade, in i riksdagen för att där resa
kampen för frihetens sak. Det blev ett
långsammare och särskilt för ledarna ett mindre
riskabelt arbetssätt. Besvikning och leda
grepo stora delar av dåtidens intelligenta
ar-betarungdom, som kände sig förrådd och
lurad på den stora händelse, som krävde
livet som insats.
Och ändå — 30 år efteråt kan man se
det klart — de besinningsfulla hade rätt.
Genom en revolution hade det danska
folket i bästa fall återtagit sina politiska
rättigheter för en tid, men varje aktion av våld
följes oundvikligen av en reaktion, som
tillintetgör ej allenast det som vunnits utan
som också förer utvecklingen tillbaka. En
kamp under en människoålder inom lagens
ram har däremot nu grundmurat folkets
rättigheter så, att ingen makt vågar rucka på
dem. Vägen ligger nu fri och öppen för
varje uppslag, som för sig kan vinna
folkets flertal.
Den politiska friheten skall nu följas av
den ekonomiska för det arbetande folket
med tillhjälp av socialismen. Den dag skall
komma, då majoriteten av folket är för
des
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
