Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 2—3. Nov. 1919 - Sverges textilindustri i äldre tid. XI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TEXTILARBETAREN 27
serligen förbjuden även i Holland, men
tack vare den anlitade skepparens
försiktighet att avsegla nattetid, kom man
lyckligen ut på fria havet samt småningom
fram till Göteborg. Å fartyget medföljde
även de i S :t Germain värvade
engelsmännen jämte hustrur och två lärgossar.
I Göteborg omhändertogs sändningen av
Alströms vän kommerserådet Jacob
Sahl-gren, som befordrade det hela vidare till
Alingsås, dit arbetare och maskiner
lyckligen anlände den 1 nov. 1723.
Alström själv stannade tills vidare
kvar i Amsterdam, avvaktande utgången
av privilegiefrågans behandling. Under
tiden fortsatte han att inköpa maskiner
och anställa arbetare, varav en ny
sändning avgick till Alingsås i april 1724. I
juli månad samma år följde Alström
personligen efter, sedan underrättelse ingått,
att hans privilegium beviljats. Vid sin
ankomst till Alingsås fann han
förhållandena delvis ganska otillfredsställande. De
översända maskinerna hade visserligen
uppsatts och arbetet till en viss grad
kommit i gång, men sämjan var ej god bland
folket, varför Alströms närmaste uppgift
blev att hålla räfst med de stridande,
vilket bl. a. ledde till hemsändande av ett par
skickliga verkmästare. Värst var
emellertid, att hans tillgångar började bli hårt
medtagna efter alla resor, inköp och
transporter. Redan i början av år 1724 hade
han i brev till presidenten i
kommerskol-legium, greve de la Gardie, klagat över
sin belägenhet och begärt kontant hjälp.
Nu sökte han på en annan väg komma ur
sitt betryck, i det han vände sig till
köpmännen i Göteborg och uppmanade dem
att insätta medel till hans
manufakturverk. Han möttes emellertid här av en
kallsinnighet, som satte honom i den
största förundran. Man var intresserad i den
utländska kramhandeln, tvivlade på
företagets möjlighet, ägde ej tillräcklig insikt
och fosterlandskärlek för att våga något,
där man annars ej mottog honom med
åt-löje och ansåg honom för en ”ursinnig,
som wille försöka omöjligheter”.1) Det
blev följaktligen att pröva sin lycka på
annat håll. De enda, som vid denna tid
förfogade över avsevärda kapital, voro,
om man bortser från en och annan rik
adelsman eller borgare, landets bruksid-
kare, som efter fredsluten funnit god
avsättning för sitt järn. Alström beslöt
därför att söka intressera ifrågavarande
kretsar för sitt företag samt infann sig
för detta ändamål, försedd med prover
å sina tillverkningar, i Kristinehamn, då
de värmländska bruksägarna i december
1724 där avhöllo en av sina årliga
sammankomster. Här mötte Alströms planer
ett helt annat mottagande än i Göteborg.
Alla betygade sålunda sitt synnerliga nöje
över hans företag, och han anmodades att
möta vid Fastings marknad påföljande
februari, då man skulle tillse vad som
kunde göras till hans understöd. Vid utsatt
tid leste Alström alltså åter till
Kristinehamn, där underhandlingarna nu gåvo till
resultat, att Alingsås manufakturverk
skulle ställas på lotter eller aktier, varav
270 stycken ä 100 daler smt genast
tecknades av bruksmännen. Det sålunda
influtna kapitalet möjliggjorde för Alström
att på allvar kunna upptaga
anläggningsarbetena i Alingsås, ehuru detsamma
ingalunda var tillräckligt för deras
fullbordande. Att ekonomiskt säkerställa
manufakturverket måste följaktligen alltjämt
utgöra en av grundarens huvudomsorger,
och det dröjde ej häller länge, förrän han
ånyo anträdde en resa i nämnda syfte,
denna gång till Stockholm, Uppsala,
Gävle, Säter, Hedemora, Falun och Salberget,
där han allestädes sökte väcka intresse för
den inhemska industrins understödjande.
Framgången blev emellertid här betydligt
blygsammare än i Kristinehamn, och
aktierna hade trög avgång. Utan att
förtröttas, återvände Alström nu till
huvudstaden och uppsatte en detaljerad plan och
kostnadsberäkning för sin tillämnade
fabrik, vilken plan han sedan överlämnade
till riksrådet greve Carl Gyllenborg, med
vilken han kommit i beröring redan under
sin vistelse i London, där Gyllenborg då
varit svensk minister. Denne lämnade
Alström sitt kraftiga stöd samt förmådde
bl. a. konung Fredrik själv att icke blott
teckna 40 aktier utan även att åtaga sig
titeln av den blivande societetens eller
bolagets guvernör. Efter detta föredöme
från högsta ort köptes sedan lotter av
åtskilliga riksråd samt ”flere högre och
nedrigare Adelsmän, Ståndspersoner och
Borgare”. *)
*) Stråle: a. a. s. 69.
J) Stråle: a. a. s. 71.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
