Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 1—2. Aug. 1920 - Arbetarrörelse för två tusen år sedan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10
TEXTILARBETAREN
Arbetarrörelse för två
tusen år sedan.
En tysk forskare, Wilhelm Schubert, har
under titeln ”Ett årtusende vid Nilen” utgivit ett
hundratal brev från den egyptiska antiken, ur
vilket arbete vi låna följande.
Om det Egypten, som här berörs, kan i
korthet ges den historiska upplysningen, att det efter
faraonernas tid genom Alexander och hans
efterföljare ptolemäerna kom under grekiskt beroende
— de tre ptolemäiska seklen närmast före Kr. f.
— att det senare efter grekväldets fall blev
romerskt lydland och under Augustus, tiden för
Kristi födelse, hade sitt största ekonomiska uppsving,
samt att det sedan på 600-talet erövrades av
araberna och nedsjönk till slh nuvarande
obetydlighet.
Den kultur, som under ifrågavarande tid
rådde i Egypten, var grekisk. Grekerna var en
gynnad överklass, behärskade ämbetena och intog en
mycket självständig ställning t. o. m. under de
romerska kejsarna, åtminstone de svagare av dessa.
Egypterna funno det fördelaktigt att lära sig
grekiska och låta undervisa sina barn hos greker,
detta språk höll sig långt in i den byzantinska
(senromerska) tiden. Först när araberna störtade
romarväldet, återtog landets ursprungliga språk
koptiskan sin gamla ställning. Anmärkas bör
emellertid, att kristendomen här medverkade och att
den vid sitt framträngande talade till folket på
dess eget mål. Allmänbildningen var grekisk,
latinska författare hunno aldrig bli populära i
Egypten. Utom greker och egypter fanns också,
särskilt i Alexandria — den av Alexander den store
grundade hamnstaden, på sin tid den största
handelsstaden i världen — ett starkt judiskt inslag, ja,
étt brev från år 41 e. Kr. antyder t. o. m. en
antisemitisk stämning och judepogrommer.
Den sociala strukturen hos landet blev
givetvis beroende av dess ekonomiska förhållanden.
Egypten var då som nu huvudsakligen ett
åker-bruksland. Dess jord bar rika skördar, fast under
förutsättning av trägen skötsel — den befruktande
Nilflodens uppdämning o. d. äro världsbekanta
ting. Medan man nu mest odlar bomull, odlade
man då övervägande spannmål. En mycket stor
del av Egyptens jord var kungens privata egendom.
Han lät odla det genom förpaktare, men pä ett
sätt som inte gav dessa den ringaste frihet. Allt
var dem noggrant föreskrivet, inte bara deras gäld
utan också produktionens olika fördelning och en
mängd detaljer. Hela statsförvaltningen byggde
på dessa kungliga jordbruk. De egyptiska
bönderna hade vanligtvis inte annat att göra än bli
förpaktare åt kungen, enär de eljes tvungos därtill
genom tvångsförpaktning. Vidare funnos jämte de
egentliga kungagodsen en massa tempelgods, som
sköttes på liknande sätt. Endast så småningom
märker man en utveckling av privategendom i
landet.
Vid sidan av spannmålsodlingen hade det
gamla Egypten särskilt i Fajum och delta-landet en
utbredd olivodling, som under ptolemäerna t. o. m.
förde till statligt oljemonopol. Även odlades vin
och grönsaker av alla slag, det senare särskilt i
trakten kring Alexandria, vars marknader
dagligen förbrukade väldiga kvantiteter. Men viktigast
var dadelpalmen, som särskilt för den fattigaste
egyptiern då liksom nu utgjorde nästan all hans
egendom och hela hans inkomst. Liksom nu
kontrollerades även då dadelodlingen av staten.
Hur småbönderna hade det svårt i detta land,
där inte bara öknen trängde på med sin sand utan
även Nilens översvämningar ibland kom alltför
kraftigt, visar bl. a. följande gripande lilla brev
från en fattig bonde i slutet av andra århundradet
före Kristus:
”Petesukos, Marres’ son, bonde från
Kerkese-fis, till Marres, Petosiris’ son, sin herre och
broder: glädje! Vet, att vår åker översvämmats och
att vi äga intet, inte ens foder för vår fänad. Du
gör alltså gott, om du för det första tackar
gudarna och för det andra bevarar många liv genom att
1 din by för vår näring söker upp 5 arurer jord
(1 arur = 2,756 kvm.), på det vi därav må hava
vår näring. Om du det gör, har du för alla tider
visat mig en gunst. Förbliv frisk!”
Om skördearbetare handla flera brev. Så
berör en officiell skrivelse (253 f. Kr.) till
distrikts-föreståndaren Harimuthes en order från minister
Apollonios ”de skördearbetare, som skola uttagas
enligt den dig lämnade förteckningen”. Ett annat
brev, avsänt 241—240 f. Kr. av Harmakoros till
Hermogenes, ger följande belysande inblick i det
sociala missnöjet på den tiden — anledning var
oegentligheter från arbetsköparnas sida vid
arbets-tilldelningen:
”Till Hermogenes. Du har skrivit till mig, att
jag icke borde borttaga manskapet från Filoteris,
innan jag fullbordat arbetena. Du må nu veta, att
de arbeten, jag hade att utföra, äro fullbordade
och därutöver ytterligare 35 måttsnören,
allden-stund Theodores befallt mig att hålla ut till den
10 Payni (månad mellan 26 maj—24 juni). Vidare
vet du också, huru jag talade med dig om
sesam-och krotonoljan, nämligen att den är där. Men
manskapet arbetar icke förrän man uppmäter åt
dem de fulländade arbetena. Du gör alltså väl i
att sända mätningstjänstemännen, på det de må
företaga uppmätningen, annars kunde folket ta sig
något tokigt före. Ty du vet, hur det är med
man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
