Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 1—2. Aug. 1920 - Arbetarrörelse för två tusen år sedan - Sverges textilindustri i äldre tid. XII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TEXTILARBETAREN
11
skap, när de fira, vet också att Meges’ manskap har
ryckt ut, och att de övriga äro här, så att här inte
äro några mer än vi. Och manskapet knorrar, ty
de säga, att sedan tio månader sker det dem orätt
vid arbetet och att det går dem så därför att
trier-arken (en militär befälhavare, det tycks som
”manskapet” vore tvångskommenderat flottmanskap)
icke är hos dem. Förbliv frisk! År 7, Payni 9.”
Även andra brev i sammanhang med detta
antyder, att allvarlig fara förelåg för strejk av det
förbittrade arbetsmanskapet. Ett annat brev (frän
andra eller tredje seklet e. Kr.) uttrycker en till
lägerlivet inryckt ung mans känslor. Han klagar
till sin mor, att hans utrustning är dålig och ber
henne skicka diverse kläder o. d.
I städerna, särskilt Alexandria, levde en
mängd hantverkare, bagare, skomakare, skräddare,
snickare och smeder men även lyxhantverkare:
guldsmeder o. d. Man hade också i städerna stora
väverier och glas- och papyrusfabriker samt en
utvecklad dödsyrkesrörelse: från balsamerare till
lik-kistfabrikanter. Stordriften arbetade icke med
slavar, dessa användes som hustjänare och i
smådriften. Den sysselsatte fria arbetare och deras
lönekrav kom, som urkunder visa, mer än en gång
ar-betsköparna att på ett högst modämt sätt
sammansluta sig i truster. För övrigt märker man en
livlig ståndscirkulation, i det med kraftiga
armbågar försedda medlemmar av borgarklassen och
även frigivna slavar genom gulascher! togo sig
upp till rikedom, medan samtidigt patriciska
släkter gingo utför.
Givetvis rådde över hela landet en livlig trafik,
speciellt i skördetiden, men också f. ö. genom de
ständiga spannmålsfrakterna, och i Alexandria
hade man en sådan invasion av lantbor, att
härbärgena ej räckte till och man i början av tredje
århundradet e. Kr. utfärdade förbud för besök i staden
i andra än absolut nödiga fall. Postgången var
statlig och bestod dels i en beriden ilpost, dels i
en gående. Men denna post befordrade endast
officiella skrivelser och privata bara i mån tillfälle
och drickspengar gavs. Brevens adressering måste
naturligtvis vara tämligen noggrann. Så heter
det på ett brev: ”Skicka bud till Theons
konfektbod, i Karidemos’ badanstalt, och i verkstaden
skall han (budet) finna Dios, Syros’ son, och han
skall ge mig det,” Då brevet skrivits — och det
skrevs ofta på ett gammalt papyrusblad, sedan dess
forna skrift utskrapats, bladen voro ej billiga —
rullades det hårt, knöts ihop med snören och
för-seglades samt överlämnades först därefter åt
brev-bäraren. Många brev har man i våra dagar hittat
på så vis, att bortkastade brevpapper uppmjukats
till en massa, som sedan använts vid förfärdigande
av likkistorna.
Sverges textilindustri i äldre tid.
XII,
Den första bolagsordningen för
Alingsås manufakturverk är daterad den 10 maj
1725 samt undertecknad av konung
Fredrik och samtliga andra i Stockholm
befintliga intressenter. Bland de senare
märktes åtskilliga lysande namn, såsom den
förutnämnde greve Carl Gyllenborg,
hov-kanslären greve Joachim von Düben,
utrikes statssekreteraren friherre D. N. von
Höpken, generallöjtnanten greve Hans von
Fersen och kanslirådet greve Carl Gustaf
Tessin, vilka alla sedermera kommo att
spela en framstående roll inom
hattpartiet. Att handhava den närmare
ledningen av företaget utsågos utom naturligen
Alström själv kanslirådet Henrik Bunge,
assessorn i kommerskollegium von Törne
samt handelsmännen Claes Wittmack och
Leonhard Almacker, av vilka dock
Wittmack snart avled och Bunge frånträdde
sin befattning för att ägna sig åt
Rör-strands vid denna tid anlagda
porslinfabrik. Alström hade alltså haft glädjen att
se sina planer på fabriksnäringens
återuppväckande inom landet omfattade och
befordrade från de inflytelserikaste
kretsar. Att hans strävanden i antydd
riktning i sinom tid skulle komma att
befrämjas även på offentlig väg, var med
hänsyn till tidsuppfattningen att vänta, och i
själva verket dröjde det ej länge, förrän
bestämda åtgärder härutinnan vidtogos.
År 1726 kallades rikets ständer till
urtima riksdag. Till grund för
riksdagskallelsen lågo väl huvudsakligen yttre
politiska skäl, men genom omständigheternas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
