Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 1—2. Aug. 1920 - Svenska Vävlagarelörbundet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16
TEXTILARBETAREN
att nå detta syftemål vi finna anledning
något beröra i denna tidnings spalter.
Åren 1906—-1907 anslöto sig en del
vävlagare till textilarbetareförbundet,
särskilt i Norrköping, Borås och Göteborg,
på vilka orter de uppehöllo särskilda
avdelningar inom förbundet. Här och var vid
fabrikerna gåvo arbetsgivarna under olika
former tillkänna att de icke voro
tillfredsställda med vävlagarnas åtgärd att
tillhöra samma organisation som
textilarbetarna. Något direkt angrepp mot deras
föreningsrätt gjordes emellertid ej.
I egenskap av förbundsmedlemmar och
med den rätt gällande stadgar medgåvo
sökte vävlagarna vinna förbättring i sina
arbetsvillkor. Framställningar härom
gjordes till vederbörande arbetsgivare i
Borås och Norrköping sedan
förbundsstyrelsen lämnat sitt bifall och godkänt
förslag till kollektivt löne- och arbetsavtal.
Genom sin organisation förklarade
arbetsgivarna, att vävlagarna vid respektive
fabriker endast utgjorde en liten grupp av
fabrikens arbetare; att deras arbete vore
sådant, att de icke kunde jämföras med
vanliga arbetare utan måste anses såsom
förmän; att kollektivt avtal med förmän
icke lämpligen kunde träffas; att
arbetsgivarna och deras organisation på anförda
skäl icke ville avsluta något kollektivt
avtal med vävlagarnas fackförening.
Detta var ju rent besked. Vävlagarna
voro förmän och därför skulle de
förvägras rätten att få sina arbetsvillkor
reglerade genom överenskommelse mellan
organisationerna. En del av de organiserade
vävlagarna blevo på grund av denna
arbetsgivarnas hållning vankelmodiga och
lämnade organisationen efter hand.
Textilarbetareförbundet och dess
styrelse måste givetvis ta ställning till
frågan. Arbetsgivarnas vägran att träda i
underhandlingar med vissa förbundets
medlemmar kunde besvaras endast på ett
sätt: arbetsnedläggelse. Men
förutsättningarna att lyckas med en sådan åtgärd:
voro dessa goda ? Ingalunda just då.
Någon större enighet fanns ej bland
vävlagarna själva. Och att vidtaga en åtgärd
i syfte att dels frampressa högre löner åt
de redan högst avlönade arbetarna inom
textilindustrin och dels tillkämpa dessa en
förvägrad föreningsrätt var givetvis ett
företag som tålde att tänkas på, särskilt
som en del av vävlagarna ingalunda
stuc-ko under stol med att de ansågo sig vara
förmän.
Förbundsstyrelsen vidtog till en början
den åtgärden, att kalla representanter för
vävlagareföreningarna i Göteborg,
Norrköping och Borås, till en konferens i
Stockholm den 4 augusti 1907, varvid
arbetsgivarnas svar på Norrköpings och Borås
vävlagarefackföreningars krav om
kollektivavtal behandlades; vidare behandlades
frågan huruvida vävlagarna kunde anses
vara förmän samt vilken hållning
textilarbetareförbundet borde intaga med
avseende på arbetsgivarnas vägran att träda i
underhandlingar. Vid konferensen voro
sex representanter för
vävlagareföreningarna och fyra för förbundsstyrelsen
närvarande.
Konferensen beslöt enhälligt uttala,
”att de vävlagare, som, med eller utan
biträde, ha sig ålagt att på egen hand tillse
och sköta ett visst antal vävstolar å
fabriker inom textilindustrins samtliga
branscher, äro att hänföra till den kategori
inom industrin, som benämnes förmän”.
Beträffande de personer, förklarade
konferensen, ”som i väverier äro
anställda som hjälpare och biträden åt vävlagare
eller som utföra annat därmed jämförligt
arbete inom väverier, så kunna dessa icke
hänföras till kategorin förmän”.
Vidare uttalade konferensen, att
”förmännen inom industrin böra, liksom redan
arbetarna och arbetsgivarna, bilda och
tillhöra ett hela landet omfattande förbund
för att genom detta tillvarataga och
främja egna intressen”.
På grund av dessa uttalanden ansåg
konferensen att de påbörjade
lönerörelserna borde anstå i så måtto, att icke några
kraftåtgärder vidtogos, samt att frågan
rörande såväl vävlagarnas förmansskap
som deras arbetsvillkor skulle på förslag
av vävlagarnas föreningar definitivt
avgöras vid förbundets kongress påföljande
år.
Vid kongressen, som hölls i Stockholm
den 17—21 april 1908, förelåg icke något
yrkande eller förslag från vävlagarna,
vilka voro representerade av endast ett
ombud, nämligen för avdelningen i
Norrköping. De flesta av vävlagarna hade efter
hand lämnat förbundet och många av dem
hade, efter pressning av arbetsgivarna och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
