Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 1—2. Aug. 1920 - Svenska Vävlagarelörbundet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TEXTILARBETAREN
17
med någon löneökning som kompensation,
undertecknat personliga kontrakt med
förbud att tillhöra eller stödja arbetarnas
organisationer.
Från två av förbundets avdelningar
fö-relågo vid kongressen följande yrkanden:
1) ”att kongressen må besluta om
åtgärders vidtagande i syfte att förmå de
medlemmar av förbundet, som äro vävlagare
eller eljest förmän, att icke utgå ur resp,
föreningar av förbundet och sålunda
försvaga detsamma utan böra dessa,
framdeles liksom hittills, arbeta och verka för
förbundets framgång”; 2) ”personer, som
inom textilindustrin äro anställda såsom
förmän, må även tillhöra förbundet, eller,
om detta ej anses lämpligt, kongressen
fattar beslut om initiativtagandet för
bildandet av ett förbund, omfattande alla inom
textilindustrin anställda förmän”.
Kongressen avslog dessa båda
yrkan-। den samt antog enhälligt följande av
förbundsstyrelsen förelagda förslag till
uttalande: ”alla inom textilindustrin anställda
personer, oavsett kön, ålder och
befattning, må äga rätt att, så länge alla i
stadgarna angivna och i övrigt beslutade och
fastställda förpliktelser fullgöras, tillhöra
förbundet. I de fall, arbetsgivarnas
organisation framställer krav om att i
kollektiva avtal ej må införas bestämmelser för
förmän, må detta medgivas under
förutsättning av att följande av
landsorganisationens representantskap godkända
definition av begreppet förmän lägges till grund
vid avgörandet om vilka som äro förmän
eller ej”.
Sedan detta uttalande gjordes har
förbundet icke haft något med vävlagarna att
göra. 1909 kom, som bekant, storstrejken
och med denna flydde den siste vävlagaren.
Som sagt, vävlagarna ha nu bildat ett
eget förbund. Närmaste anledningen
härtill torde vara att de under krigsåren vid
något tillfälle stodo i lönehänseende något
under textilarbetarna, vilka genom sin
organisation sökte bereda sig så stor
kompensation som möjligt för dyrtiden.
Med Sveriges Textilindustriförbund
har Svenska Vävlagareförbundet den 27
sept. 1919 ingått ett 28 orter i landet
omfattande kollektivt löne- och
arbetsavtal, gällande intill utgången av
innevarande år. Om detta avtal är det egentligen vi
vilja säga vår mening.
Begreppet kollektivt arbetsavtal,
såsom det uppfattas av organiserade
arbetstagare, innesluter i sig ett avtal rörande
arbetsvillkoren med obeskärd rätt för
parterna i deras egenskap av
samhällsmedlemmar. Många och hårda äro de strider,
som arbetarna fått utkämpa för sin
föreningsrätt. Och dithän har det gått, att
man nödgas i kollektiva arbetsavtal införa
bestämmelse om föreningsrättens
okränk-barhet. Kollektivavtal och oinskränkt
föreningrätt äro och måste vara synonyma
begrepp.
Ett kollektivt arbetsavtal, som
innehåller bestämmelse om att endast den ena
parten har oinskränkt föreningsrätt, kan
icke godkännas av någon facklig
sammanslutning, som fattat sin uppgift så, att
medlemmarnas medborgerliga rättigheter
under inga som hälst omständigheter får
beskäras eller säljas.
Svenska vävlagareförbundet har
genom sitt avtal med Sveriges
Textilindustriförbund berövat sina medlemmar den
medborgerliga rättigheten, som benämnes
föreningsrätt.
Avtalets allmänna bestämmelser ha,
med undantag för nedan citerade utdrag,
ungefär samma lydelse som i
textilarbetareförbundets avtal.
En paragraf handlar om ”vävlagarnas
ställning”. Däri heter det: ”vävlagarna
intaga i förhållande till arbetarna en
överordnad ställning med de särskilda
åligganden och den befogenhet, som arbetsgivaren
bestämmer”.
En finurlig form för att dels slippa
säga ut att de äro förmän och dels få dem
undantagna från 8-timmarslagens
tillämpning. I det cirkulär, vari
arbetsgivareorganisationen meddelade sina medlemmar
att avtal med vävlagareförbundet blivit
träffat, heter det nämligen i fråga om
8-timmarsdagen: ”Enligt den nyligen
antagna lagen om begränsning av
arbetstiden äro bl. a. verkmästare och annan
befattningshavare i överordnad ställning ej
att anse såsom arbetare i arbetstidslagens
mening. Då § 2 i avtalet med vävlagarna
bestämmer, att vävlagarna intaga i
förhållande till arbetarna en överordnad
ställning, skulle man alltså kunna draga den
slutsatsen, att vävlagarna icke äro
underkastade denna lag. På grund av vad som
anförts i motiveringen till denna lag kan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
