Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 3—4. Dec. 1920 - Sparsamhet, av Textyrius - Norrköpings industri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
34
TEXTILARBETAREN
das till andra länder, andra folkslag, för
att tillfredsställa fåfängan. Kan här icke
sparas? Jo, förmågan finns, men icke
viljan.
Den enskildes sparsamhet är
nationens. Det är individuell och nationell
sparsamhet att i största utsträckning
endast förbruka det, som det egna landet
förmår lämna. Arbetaren nöjer sig i
regel med detta. Bevisligen äro arbetarnas
löner ännu ej på långt när så höga, att
man har rätt att till dessa
samhällsmedlemmar rikta ropet om sparsamhet. Och
det vore icke någon nationell sparsamhet
om denna närande del av nationen skulle,
på bekostnad av det nödvändigaste tarv
för livets uppehälle, spara, särskilt som
den över huvud taget endast konsumerar
inhemska produkter.
Nationen är endast ett större hushåll,
i vilket de i första hand skola spara, som
äro förmätna nog att rata det, som huset
förmår lämna och som duger åt dem som
arbeta, ökad arbetstakt skola de
hushålls-medlemmar i första hand ådagalägga, som
tära på de arbetande, som på grund av
högfärd finna nyttigt arbete simpelt och
ovärdigt, icke de, som arbeta och bära upp
hushållet. Det vore att ställa begreppet
på huvudet.
Textyrius.
Norrköpings industri.
Norrköping intar en rangplats bland
industristäderna i Sverge. Dess förnämsta industri är
klädesfabrikationen och denna härrör från så
långt tillbaka, som 1600-talet. Nils Månsson
erhöll den 8 januari 1635 privilegium på att
upprätta en valkekvarn. Månsson utvecklade denna
industriella verksamhet, och den 10 mars 1642
erhöll Petter Speet rättighet att börja ett
vantma-keri. För utvecklingen därav erhöll Speet den 29
juni 1650 medgivande att få disponera en staten
tillhörig ödeskvarn, benämnd Dragskvarnen,
belägen på den plats, där Drags fabriker sedan blevo
anlagda. Under den närmast därefter följande
tiden inrättades flera ”vantmakerier”, av Abel
Bec-ken, Hallsten Göransson, Gustaf de 1’Hommel,
Johan Ockel, Jakob Spalding, Lorents Marasche m.
fl. Ehuru klädestillverkningen då för tiden,
lik
som även långt senare utfördes med
handvävstolar, var den är 1686 av sådan betydenhet, att
alla regementen inom landet bekläddes med
inhemskt kläde. Inte förr än i medio av 1800-talet
börjades fabriksmässig tillverkning av tyger. Dä
ersattes handvävstolarna med maskinvävstolar,
kard-, spinn-, skär- och ruggmaskiner m. m.
anskaffades och fabrikationen utvecklades därmed i en
dittills oanad grad. Samtidigt åstadkoms mera
omväxling i mönster och kvalitéer.
Men även annan verksamhet bedrevs inom
Norrköping i tidiga år. Under 1560-talet
inrättades gevärsfaktorier. På omgivande landsbygd
fanns ett antal ”rörsmeder” och de ålades att
flytta in i staden. Dessa smeder bodde sannolikt
på Saltängen. Under 1600-talet fanns i staden ett
kanongjuteri, liksom även en stångjärnshammare.
Kopparslagaren Wilhelm Gabbe anlade år 1654 en
kopparhammare och året därpå anlade rådman
Petter Winberg ännu en sådan.
Holmens bolags egendom i staden har ända
sedan medeltiden varit plats för industriell
verksamhet. Att börja med drevs där en sannolikt
mycket omfattande kvarnrörelse. Vid tiden
omkring år 1600 anlades där faktorier och sedermera,
på Louis de Geers initiativ, ett mässingsbruk,
vilket ansågs att vara det förnämsta i sitt slag
inom landet. År 1641 inrättades ett glasbruk, år
1643 en stärkelsefabrik och år 1669 ett garveri,
det sistnämnda dock inte inne i staden utan vid
Himmelstalund. Något tidigare bildades i staden
ett bolag för bedrivande av skeppsbyggeri och
från samma tid härrörde det repslageri, om
vilket i vära dagar ett gatunamn minner.
Som förut nämnts, är klädesfabrikationen
ännu en dominerande del av stadens industri. Det
torde kunna sägas, att den uppgår till lika emot
all övrig industri gemensam. Här finnes ett
tjugofemtal klädesfabriker, därav några äro mycket
stora, samt ett nittiotal andra fabriker. Av
klädesfabrikerna äro fyra, nämligen R. Wahrens,
Bergsbro, Briicks och Ströms, numera sammanförda till
gemensam administration, under namnet A.-b.
Förenade yllefabrikerna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
