Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 3—4. Dec. 1920 - Arbetslösheten inom textilindustrin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TEXTILARBETAREN
37
Arbetslösheten inom textilindustrin.
En omfattande arbetslöshet, som av
allt att döma efter hand kommer att ökas,
har åter inträtt inom textilindustrin. Det
dröjde sålunda icke länge förrän
krigsårens bedrövliga tillstånd för
textilarbetarna återkom och, som det ser ut, i ännu
mera skärpt form. Under krigsåren var
arbetslösheten, vilken då omfattade
omkring 10,000 arbetare, huvudsakligast
grundad på bristande materialtillgång.
De stora krigförande länderna voro
engagerade så hårt i människoslaktandet, att
deras industrier måste lämna den
internationella konkurrensen tills vidare åt sitt
öde. Följden blev bland annat, att
bekläd-nadsmarknaden här i landet blev så gott
som fullständigt tom medan efterfrågan
och även behovet stegrades efter hand.
Men samtidigt var tillgången på
råmaterial spärrad. Där stodo våra
textilfabriker och kunde ej annat.
Avsättningsmöjligheter funnos och priserna på färdiga
textilvaror voro höga, orimligt höga, men
tillgången på material var ringa eller
ingen. Man försökte sig på tillverkning av
s. k. kristidsvaror av papper och lump,
varor som icke gjorde någon människa glad.
Så upphörde kriget och den tidpunkt,
som alla längtat efter, inträdde, och
därmed möjligheterna att få in råmaterial i
landet. Det blev att omedelbart upphöra
med tillverkningen av kristidsvaror, då
ingen människa längre ville köpa dem,
och se till att få in råmaterial i landet.
Men det tog sin tid detta. Det måste
fraktas långväga ifrån och de skingrade
arbetarna måste uppsökas och återkallas till
arbetet.
Under tiden vår svenska textilindustri
icke kunde tillgodose landets behov av
textilvaror voro en del medborgare av det
slag, som dagligdags på tungan bär
fo
sterlandets väl och vid hjärtat plånboken,
i livlig verksamhet med att beställa för
hundratals miljoner kr. textilvaror i
utlandet, framför allt i England. De
betalade dessa varor i förskott för att säkra
sig för åtkomsten. Och de kommo.
Fortare än vi hit till landet fingo
råmaterialet kommo dessa färdiga varor. Efter
hand. I mängder. År efter sedan de voro
beställda. Och efterfrågan stegrades och
guldfebern likaså. Material till våra
textilfabriker kom in och fabrikerna sattes i
gång. Arbetet forcerades och över
vattnet kom en ström av färdiga varor.
Köplusten var stor och priserna höga.
Fabrikerna kunde icke tillfredsställa sina
avnämare med egna tillverkningar. Även
dessa importerade då färdiga varor. Det
gällde att sälja medan dagen var, att
gripa till sig så mycket som möjligt av
guldhögen. Från främmande land kommo
färdiga textilvaror — till grosshandlare
och fabrikanter — och fabrikerna
forcerade driften. Blint. Utan tanke på annat än
att tillfredsställa profitbegäret. Pang! Så
var det färdigt. Marknaden var i ett slag
övermättad. Man stod häpen, även på
arbetarehåll. Nu fick man äntligen tid och
möjlighet att reflektera en smula. Och se,
man hade ju importerat allt för mycket.
Nu måste åtgärder till för att skydda
industrin mot utländsk konkurrens. Det
man själv för egen vinnings skull tänt
på skulle andra släcka, men först när det
egna huset antändes.
Man stod, förklarligt nog för övrigt,
häpen även på arbetarehåll. Man hade
kommit in i en oerhört forcerad takt.
Fabrikerna sögo till sig nya skaror av
arbetare och så — i ett slag — blev det stopp.
Arbetstiden inskränktes och arbetare
avskedades. Man kunde ej tänka sig annat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
