Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 3—4. Dec. 1920 - Lagstiftningen om medling i arbetstvister
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
48
TEXTILARBETAREN
kallat, tillsätta en särskild förlikningskommission
för medling i arbetstvister. Sädant uppdrag kan
ock lämnas särskild person. Statsmakterna ha
genom detta beslut gått ifrån.den tanke på en
permanent förlikningskommission, som tidigare
varit uppe, och valt utvägen att bestämma
med-lingskommissionens sammansättning med hänsyn
till varje föreliggande konfliktsfall.
Medlingskom-missionens sammansättning bestämmes av
regeringen.
I övrigt är den nya lagen av huvudsakligen
samma innehåll som den gamla.
Ven nya lagen om central skiljenämnd för
vissa arbetstvister. Det lagförslag om vissa
åtgärder till främjande av arbetsfred, som
socialstyrelsen framlade år 1916, upptog bl. a. införandet av
en arbetsdomstol, som skulle avdöma dels mål om
skadestånd vid brott mot kollektivavtal, dels ock
andra mål rörande kollektivavtal, såsom frågor
om avtalets fullgörande eller påföljd vid
underlåtenhet därutinnan, om avtalets giltighet, bestånd
eller rätta innebörd eller om dess hävande.
Domstolen skulle ha samma befogenhet som de vanliga
domstolarna samt bestå av 3 ständiga ledamöter,
varav 2 jurister, samt 4 för två år i sänder utsedda
ledamöter, av vilka 2 skulle representera
arbetsgivarna och 2 arbetarna. Domstolens beslut skulle
ej kunna överklagas.
Detta förslag, vilket såsom en konsekvens
skulle medfört lagstiftning över huvud angående
kollektivavtal, möttes särskilt på arbetarsidan av
en synnerligen stark opposition. Regeringen
upptog ej häller denna framställning i sin proposition
till årets riksdag.
För att emellertid främja en fredlig lösning
av tvister angående kollektivavtal framlades
förslag om inrättande på statens bekostnad av en
stående central skiljenämnd, vilket förslag också
vann riksdagens godkännande.
I korthet reglerar den nya lagen detta
rättsinstitut enligt följande allmänna grunder:
Anlitandet av skiljenämnden är frivilligt.
Parterna kunna antingen 1 kollektivavtalet införa en
generell bestämmelse om att tvister angående
detsamma skola avgöras av den centrala
skiljenämnden, eller ock i visst speciellt fall hänskjuta en
tolkningsfråga till nämndens prövning.
Skiljenämnden kan sålunda ej taga befattning med
något ärende, som parterna ej enats om att
underställa dess prövning.
Har parterna enats om att skiljenämnden
har att avgöra en avtalstvist, äger den avkunnade
skiljedomen natur av lagakraftvunnen dom.
Nämnden kan ock, där så finnes erforderligt, giva
för
klaring av en skiljedom, som av nämnden
meddelats.
Skiljenämnden som skall ha sitt säte i
Stockholm, består av sju ledamöter. Regeringen utser
tre ledamöter bland personer, som ej kunna anses
företräda arbetsgivare- eller arbetareintressen; av
dessa skall minst en vara lagfaren. Två
ledamöter utses för ett år i sänder av svenska
arbetsgivareföreningens förtroenderåd och två för samma
tid av Landsorganisationen. Ordföranden utses av
regeringen. Arbetsgivarnas och arbetarnas
representanter i nämnden erhålla dubbelt antal
suppleanter. Som kvalifikationer för ledamotskap i
nämnden gälla de för medborgerliga
förtroendeuppdrag i övrigt vanliga. Om jäv gäller detsamma
som för domare.
Vid fattande av beslut inom nämnden skall
alltid antal ledamöter vara udda, och skola
arbetarnas och arbetsgivarnas representanter
närvara till lika antal. Beslut kan fattas av fem
ledamöter. Nämnden äger att för utredning av
fråga, som den har att handlägga, låta vid
underrätt höra vittnen och sakkunniga i samma
ordning som nyligen bestämts för arbetsrådet.
Kostnaden för förhör med vittnen bestridas av
allmänna medel, och skiljenämndens beslut meddelas
avgiftsfritt.
Deii nya lagen om särskilda skiljedomar i
arbetstvister. Lagen innehåller en enda paragraf,
som lyder:
”Konungen äger, i mån av behov, efter
framställning av kommuner eller eljest, förordna
särskilda personer att på anmodan av parter var för
sig avgöra arbetstvister, som av parterna
hänskju-tits till skiljedom, eller på anmodan av parter
eller av dem valda skiljemän såsom opartiska
ordförande i skiljenämnder deltaga i dylika tvisters
slitande. Förordnanden, som nu nämnts,
meddelas på viss tid, högst två år i sänder.
Siljedomare, som här avses, skola ha fullgjort
vad författningarna föreskriva om dem, som må
nyttjas uti domareämbeten.
I övrigt skall i avseende å dessa skiljedomare
och deras verksamhet vad i lagen om skiljemän
är stadgat äga motsvarande tillämpning.
Närmare föreskrifter om skiljedomarnas
verksamhet må meddelas av konungen.”
Denna lag avser, som synes, att skapa lokala
skiljedomare, vilka på parters begäran slita
arbetstvister. Dessa särskilda skiljedomare skulle
— i motsats mot den centrala skiljenämnden —
kunna upptaga även arbetstvister, som icke
sammanhänga med kollektivavtal och deras
tolkning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
