Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 3—4. Dec. 1920 - Finlands textilarbetare - Norges textilindustri - Förslag till lag angående kvinno- och barnarbetet i England
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TEXTILARBETARES
61
stigit med upp till 1,000 procent).
Tillståndet för den finska arbetareklassen har
sålunda varit rent av förtvivlat.
Sedan nu organisations- och
församlingsrätten i någon mån är återställd har
arbetet med organisationernas
återuppbyggande ånyo upptagits.
Det finska textilarbetareförbundet har
i högre grad än något annat fackförbund
fått känna följderna av det rådande
tillståndet. Trots detta har det emellertid
lyckats förbundet samla vederbörande
arbetare i en sådan utsträckning att
löne-aktioner ha kunnat vidtagas. I staden
Vaasa medförde en lönerörelse öppen
konflikt vid en bomullsfabrik med 800
arbetare. Konflikten pågick i sex veckor och
medförde överenskommelse om 25 proc,
lönehöjning.
I en annan stad, Pori, utbröt även
öppen konflikt. Arbetarna framförde krav
om högre löner och arbetsgivarna svarade
med att förklara omkring 800 arbetare i
lockout. Ett nog så talande bevis för att
arbetsgivarna söka utnyttja de
möjligheter för erhållande av billig arbetskraft,
som svaga organisationer på
arbetaresidan skänka dem.
Innan revolutionen utbröt voro de
finska arbetarna i besittning av en icke ringa
makt gent emot arbetsgivarna. Omkring
160,000 av dem voro organiserade i rätt
så kraftiga fackförbund samt
representerade såväl i riksstyrelsen som övriga
landsstyrelser och institutioner. Men det
gick här som i andra länder, i det några
oansvariga individer svingade sig upp till
ledare för arbetarna och lyckades föra
dem ut i en storstrejk, vilken sedan
utvecklade sig till ett väpnat inbördeskrig
med nederlag för arbetarna. Det enda
de finska arbetarna lärt sig av detta
fruktansvärda nederlag är visshet om huru
arbetare skola handla.
Norges textilindustri
befinner sig för närvarande, enligt
ingånget meddelande från textilarbetarnas
organisation, ungefär i samma läge som den
svenska. De allra flesta textilfabriker
hålla driften igång endast 34 timmar i
veckan och det är endast en tidsfråga då
de fabriker, som ännu uppehålla driften
fullt, komma att följa de övrigas exempel.
Flera av fabrikerna ämna giva arbetarna
en tre veckors julledighet. På grund av
de sålunda rådande förhållandena avråder
textilarbetarnas organisation på det allra
■bestämdaste svenska textilarbetare att
söka eller taga anställning vid någon norsk
textilfabrik.
Den sedan någon tid tillbaka förda
lönerörelsen inom den norska textilindustrin
är nu slutförd. Att denna under de
rådande förhållandena icke lämnat ett sådant
resultat, som hade blivit fallet vid full
drift inom industrin, är givetvis självklart
och behöver ju ej särskilt framhållas.
Alltså: ingen svensk textilarbetare må
söka anställning vid någon norsk
textilfabrik så länge arbetsbrist är rådande inom
den norska textilindustrin.
Förslag till lag angående
kvinno- och barnarbetet
i England.
I England föreligger för närvarande
ett lagförslag angående kvinnors och
minderårigas användande i industriellt
arbete, avseende att bringa lagstiftningen å
nämnda område i överensstämmelse med
internationella arbetskonferensens
kon-ventionsförslag. Från arbetarepartiet
och speciellt kvinnoorganisationerna har
berörda lagförslag mött starkt motstånd
såsom i viss mån innebärande en
försämring av förut gällande
skyddsbestämmelser. Förslaget innebär nämligen bland
annat, att det vid industriella anläggningar,
där arbetet bedrives i skift, skall vara till-,
låtet att, utan hinder av vad i 1901 års
fabrikslag härom eljest är stadgat,
använda kvinnor och minderåriga i två skift om
8 timmar. Förslaget har bland annat
varit föremål för kritik i julinumret av
”La-bour Woman”, där det göres gällande, att
arbetstidens lämpliga förläggning för
kvinnor och minderåriga är av fullt ut
samma betydelse som arbetsdagens längd
i och för sig samt att en avvikelse från
den ståndpunkt, lagstiftningen här en
gång intagit, måste anses, om än icke
stridande mot konventionsförslagets bokstav,
likväl oförenligt med andan däruti. Enligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
