Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 3—4. Dec. 1920 - Förslag till lag angående kvinno- och barnarbetet i England - Textilindustrin i Danmark - Svenska yllefabrikantföreningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
62
TEXTILARBETAREN
uppgift av Englands representant i
presidiet för kvinnokongressen i Washington
lär det också vara sannolikt, att den
omtvistade paragrafen vid lagförslagets
behandling i parlamentet blir återförvisad
för omarbetning, under det förslaget i
övrigt kan förväntas bliva antaget.
De av lagändringen intresserade
arbetsgivarna hava enligt en i
Internationella arbetsbyråns revy återgiven
tidningsnotis anordnat allmän
omröstning-biand sina arbetare för att söka utröna
dessas ställning till frågan.
Textilindustrin i Danmark
har samma svårigheter som den norska
och svenska. Avsättningen är ringa och
de höga kolpriserna försvårar
konkurrensen med England högst betydligt, då den
engelska industrin har tillgång på
avsevärt billigare bränsle än något annat land.
En del av de danska textilfabrikerna ha
redan helt inställt driften och de som
ännu hållas igång arbeta endast tre eller
fyra dagar i veckan. Det förljudes att en del
av de ännu igång varande fabrikerna på
nyåret nödgas helt inställa driften.
Svenska
yllefabrikantföreningen
begär i en den 13 sistlidne nov. daterad
skrivelse till handelsdepartementet ”införande av
importförbud tills vidare och i vart fall till dess den
inhemska ylleindustrins skyddande på annan väg
kunnat genomföras”.
Föreningen åberopar sina skrivelser av den
16 februari, 12 maj, 25 augusti och 1 oktober i år
rörande den hotande situation, som uppstått för
ylleindustrin på grund av den oerhört starka
importen av yllevävnader samt färdiga kläder av
sådana vävnader.
Beträffande efter krigsutbrottet utomlands
genomförda importförbud och tullförhöjningar
anför föreningen följande i sin skrivelse:
”Vad de nordiska länderna beträffar, har, som
bekant, Finland generellt importförbud, varjämte
tullsatserna tvenne gånger, i mars 1919 och mars
1920, förhöjts, sista gången med 200 proc. Norge
har, som känt är, infört importförbud å lyxvaror,
under vilken kategori inräknats allt flera artiklar.
I Danmark har ett valutaråd nyligen framlagt ett
betänkande, vilket utmynnar i förslag om
infö
rande av importförbud å umbärliga varor.
Tyskland har infört en bestämmelse, att tullbeloppet
skall erläggas i guld. Sker likviden 1 annat
betalningsmedel, tillkommer ett tulltillägg, som f. n.
uppgår till 900 proc. I Österrike tillämpas samma
system, och synes tulltillägget där f. n. utgöra
2,400 proc. Analoga åtgärder äro vidtagna i
Italien, Tjecko-Slovakien, Rumänien och Polen. I
Portugal hava tullarna å andra varor än livsmedel
och industriella förnödenheter fördubblats,
varefter bestämts, att dessa tullar skola betalas i guld.
I Frankrike och Belgien tillämpas ett annat
system. Där multipliceras de gamla tullsatserna
med koefficienter, varierande mellan 1 och 3,
varigenom avses att anpassa tullsatsen efter den
prisstegring, som sedan 1913 ägt rum å
vederbörande vara. I England har genom
regeringsproposition framlagts ett än mera vittgående förslag
till den inhemska industrins skydd. Enligt detta
förslag skulle en parlamentarisk kommitté
bemyndigas besluta om införandet av importförbud ä
utländska varor som importerades till
”dump-nings”-prlser, eller vars import hade menlig
inverkan på den inhemska industrin, eller vilkas
tillverkning inom landet vore att hänföra till s. k.
”Key-Industries”, eller vilka i
konkurrenshänseende hade en gentemot engelska fabrikat gynnsam
ställning på grund av försämring av
ursprungslandets valuta. Lagförslaget har emellertid
hittills förblivit vilande.
I Amerikas Förenta stater har i senaten
likaledes framlagts ett förslag till ”anti-dumpning
bill" av mycket vittgående konsekvenser. Redan
Amerikas tulltariff av år 1913 erbjuder ett starkt
skydd för industrin. Sålunda är tullen å
yllevaror 35 proc, av värdet mot i Sverge vid samma
tid 10 å 12 proc. Icke desto mindre äro i nämnda
land starka krafter 1 rörelse för en förstärkning
av detta skydd. Australien har sedan mars 1920
en tulltariff, som innehåller särskilda
skyddstullar mot ”dumpning” och mot import från länder
med starkt deprecierad valuta eller med av
annan anledning särskilt billig arbetskraft. Även
Japan hör till de länder, som under den senaste
tiden infört tullbestämmelser till skydd för
industrin och till motverkande av ”dumpning” och
import från länder med deprecierad valuta”.
I skrivelsen framhålles vidare ylleindustrins
betydelse för landet; ylleindustrins nuvarande
underlägsenhet i konkurrensen med utlandet; det
nuvarande läget inom denna industri. Som
slutord anföres följande: ”Vi vilja icke underlåta
framhålla, att det icke är vår mening att för vår
industris vidkommande begära annat skydd än ett
sådant, som sätter våra fabriker i stånd att
upptaga tävlan med den utländska industrin pä
villkor, som icke på förhand omöjliggöra vårt
deltagande i konkurrensen. Vi finna det i sådant
syfte önskvärt, att de svenska statsmakterna icke
på grund av principiella sympatier för en
frihan-delsvänlig handelspolitik förmena den svenska
ylleindustrin stöd mot utländska industrier, vilka
privilegierats eller direkt statssubventionerats
genom i utlandet genomförda importförbud,
prohi-bitiva tullar, utförselavgifter å bränsle och andra
industriella förnödenheter (t. ex. färgämnen) eller
andra liknande åtgärder.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
