TEXTILARBETAREN 11 den, tillbakavisades också borgarnas egennyttiga och föga tidsenliga begäran med enstämmigt ogillande. Frånsett införselförbudet och femprocentsavgiften vidtogo 1734 års ständer en del smärre mått och steg till industrins befordran. Till följd av yllefabrikanternas klagomål över bristande tillgång på garn föreskrevs sålunda att barnhusbarnen skulle sysselsättas med yllespånad, varjämte nya spinnhus inrättades i Göteborg och Åbo. För erhållande av kunniga utländska arbetare beviljades 8,000 dir smt i årlig reshjälp åt sådana samt befrielse i tio år från alla personliga utskylder. Premier anslogos för införsel av får, under förutsättning att desamma voro avsedda för uppsättandet av schäfe-rier, och från Öland och Gottland skulle ull få säljas endast till svenska orter. Av de många olika anstalter, som år 1734 och tidigare träffats till näringslivets befrämjande, voro åtskilliga av den art, att de nödvändigtvis måste råka i konflikt med varandra. Sålunda kunde de stränga överflödsförordningarna, varav den senaste utkommit år 1731, icke gärna inverka gynnsamt på den inhemska vävnadsindu-strins utveckling, och grundsatsen inom hithörande lagstiftning blev därför alltmera den, att lyxvaror gärna finge brukas, blott de framställts inom riket. Även försöken att upprätta direkta handelsförbindelser med avlägsnare länder ledde till konsekvenser, som ej voro förenliga med de inrikes manufakturernas intressen. Särskilt medförde det år 1731 privilegierade Ostindiska kompaniets handel svåra förvecklingar. De rika laddningar av siden och andra kramvaror, som oberoende av alla importförbud å dess skepp tillfördes landet, ansågos nämligen försvåra avsättningen av inhemska produkter, vilket föranledde oupphörliga klagomål från fabrikanterna. Dessa klagomål stillades väl till någon del, sedan kompaniet förbundit sig att till sidenfabrikanterna betala en avgift på 4—10,000 daler smt för varje resa samt att reexportera åtskilliga siden-varor och utföra inhemska fabrikat, men intressemotsatsen tog sig dock även i fortsättningen uttryck vid flerfaldiga tillfällen.1 1 Jfr J. Fr. Nyström: De Svenska Ostindiska Kompanierna. Göteborg 1883. De olika åtgärderna till manufakturernas återupprättande på 1720-talet och under förra hälften av 1730-talet blevo ej utan resultat. Ett till 1738/1739 års riksdag inlämnat memorial av sedermera manufakturkommissarie Eric Salander lämnar detaljerade upplysningar om de vid 1737 års utgång befintliga textilmanufakturerna. 2 Yllefabrikanterna inklusive strump- och tröj fabriker uppgingo sålunda till ett antal av 22, av vilka de förnämsta voro i Alingsås manufakturverk, Barnängens klädesfabrik i Stockholm, Norrköpings klädesfabrik, Johan och Nic-las Paulis manufakturi för yllestrumpor, stö vletter, mössor, tröjor etc. i Stockholm samt Malmö och Göteborgs klädesmanu-fakturier, varjämte fakturisten Lenhard Pinckhardt idkade en ansenlig tillverkning av klädesbojer och andra yllevaror åt kläd-makareämbetet i Stockholm. Linne-, bul-dans- och segelduksfabrikerna voro sex till antalet, varibland fabriken å barnhuset i Stockholm, handelsmännen Sjöbergs och Bångs segelduksfabrik och Flors lin-nemanufakturi ägde största tillverkningen. Två kattuntryckerier funnos, det ena och ojämförligt största i Stockholm, det andra i Göteborg. Tre mera betydande sidenfabriker, alla i Stockholm, namngivas, men dessutom funnos en del mindre silkesrederier, liksom även sidenvävnader i någon mån framställdes vid ett par yllefabriker. År 1737 hade slutligen handelsmannen Elias Brandels med intressenter påbörjat tillverkning av bomullstyg eller s. k. parkum. Förarbetningen av bomull var inom landet jämförelsevis ny och okänd. Densamma synes ha upptagits vid Alingsås år 1733 samt blev nu i samband med upprättande av direkta handelsförbindelser med Levanten och den därigenom underlättade tillgången till råvara mera uppmärksammad.3 Salanders memorial innehåller även av industriidkarna meddelade uppgifter angående bruttovärdet av deras tillverkningar under de tre åren 1735/1737. Inräknat tröj- och strumpvävare- samt färgeri-societeternas produktion av trikåvaror och lärft, värderad till 267,440 daler kmt, upp 2 1738—1739 ärs acter: mem. 85. R. A. 3 1738—1739 års acter: mem. av Olof Ekerman och Olof Hamrén ang. Spinnerier. R. A.